|
|
Olympiska vinsterspel i Lake Placid, USA. Lördagen den 23 februari skriver Vimmerby Tidning: ”Ingemar Stenmark infriade alla förväntningar, sina egna och nationens, när han tog sitt andra guld i Lake Placid.
|
I fredagens slalomtävling var Ingemar fyra efter det första åket hela 58 hundradelar efter Phil Mahre, USA. Men som så många gånger tidigare forcerade Stenmark enormt i andra åket.
Han slog de svåraste konkurrenterna med en sekund. Hemmafavoriten Phil Mahre hade det inte lätt att uppfylla de förhoppningar som jublet på Whiteface Mountain gav upphov till. Amerikanen klarade ändå silver medan bronset gick till schweizaren Jacques Lüthy. (…)
– Jag hade ett perfekt läge inför det andra åket, sade Ingemar Stenmark omedelbart efter sin andra olympiska guldmedalj.
På fredagen gällde det slalom och ytligt sett var Ingemar illa ute efter första åket:
Han låg på fjärde plats en dryg halvsekund efter den ledande amerikanen Phil Mahre, men han tog in allt och mer till. (…)
Efteråt inträffade något som han knappt hade väntat sig. Han kände sig lyckligare än någonsin:
– Jag trodde inte att det skulle vara så märkvärdigt med att vinna OS men när jag står här känner jag verkligen att det är något extra.
Ingemar blev kolossalt hyllad av den stora publiken högt uppe på Whiteface Mountain.
Det snöade kraftigt under det andra åket, men det påverkade inte Ingemars körning.
Segern i storslalom tidigare i veckan gjorde att Ingemar kände sig lugn på fredagen.
– Jag hade ingenting att vara rädd för i dag.
1981I början av året handlar det mycket om Astrid Lindgren. Trion Rein Soowik, Pelle Jalminger och Tommy Isacsson står i startgroparna för sitt Bullerby-projekt vid Ekkullen i Vimmerby. Naturvännerna protesterar för att bygget kommer att inkräkta på värdefull miljö. Allan Herremo har planer på ett sjumiljonersprojekt vid Hylta fritidsby. Den 23 januari intervjuar Vimmerby Tidnings Alf Wesik författarinnan själv.
”Jag tror verkligen att folk vill se både Katthult och Bullerbyn”, lyder rubriken.
”– Tydligt är att folk är besatta av att fara till Vimmerby och se på alla figurer. Som om det skulle vara något att fara efter…
Så anspråkslöst uttrycker sig Astrid Lindgren om den stora skara människor som varje år åker långväga bara för att se på och känna den tanken att vara på samma platser som hennes älskade figurer.
– Det är klart att när familjerna är ute och åker så letar de naturligtvis efter något som barnen kan titta på.
Och vet de då att det finns en Bullerby så kanske det kommer en hoper japaner snart och tittar! Men Ekkullen får de inte traggla ner. (…)
Vidare har det kommit upp planer på ett nytt projekt vid Hylta fritidsby i Rumskulla. Initiativtagare till detta är Allan Herremo, Vimmerby:
– Jag vill inte vara inblandad i det. Eller ha mina figurer där. För det blir som en stor nöjespark, eller naturpark, och då vet jag hur det kan komma att bli. Det får de klara utan mig och det kommer de säkert att göra…
– Men när folk ändå är i Katthult så far de säkert över till Herremos anläggning om det finns djur och grejer. Men jag vill inte ha något Villekulla eller någonting där.
– Jag vill inte vara med om något kommersiellt. Jag vill inte att någon enda unge ska betala ett kronans öre för att se Rein Soowiks Bullerby heller. Det enda jag skulle kunna tänka mig är genom att sälja parkeringsplatser.
– Men Rein Soowik är enligt min uppfattning väldigt seriös med det här och jag tror att det bara är ett glödande intresse. Han har säkert tyckt att när man har något som skulle tilltala turismen så ska de göra det. Som en Lilleputtstad i Danmark. (…)
– Det är ju rent förunderligt att det ska avundsjuka i snart sagt allting. Så mycket känner jag folk att är de ute och åker med sina ungar och besöker Katthult så vill de också se Bullerbyn och tvärtom. Det tror jag verkligen.
Och jag tror därför inte att det kommer en enda människa mindre till Katthult vid Gibberyd för att detta byggs i Vimmerby. (…)
Men nog tror jag populariteten håller i sig. Böckerna är fortfarande mycket populära!
– Och nya ungar kommer det ju alltid!”
1982”Vimmerbybo eldödad i Nyköping
Kom i kontakt med ledning som innehöll 16. 000 volt!
Vid en tragisk olycka vid Nyköpings centralstation på måndagseftermiddagen omkom 37-årige Lars Malmström från Vimmerby.
Malmström var sysselsatt med att måla elstolpar längs banvallen när olyckan inträffade. Av okänd anledning klättrade Vimmerbybon upp i en stolpe utanför det spärrområde som var strömlöst.
Han fick 16 000 volt genom kroppen samt en okänd amperestyrka. Strömstyrkan var dock så stor att Vimmerbybon avled omedelbart.
– Idag, onsdag, kommer vi att fortsätta undersökningarna tillsammans med yrkesinspektionen, uppger Harry Nordkvist vid kriminalavdelningen vid Nyköpingspolisen. (…)
Vimmerbybon torde ha gjutit en omedelbar död, när han kom i kontakt med de spänningsförande ledningarna.
– Vi vet inte hur stor strömstyrkan var men den används för att dra igång ellok!
Det är oklart hur högt upp i stolpen Malmström kom i kontakt med de spänningsförande ledningarna.
– Men han hade säkert kommit halvvägs upp i stolpen, säger Harry Nordkvist. Han avled omedelbart och föll till marken. Nyköpingspolisen kommer att fortsätta utredningen, främst för att konstatera den juridiska skulden.
– Frågan är om han klättrade upp i stolpen på eget bevåg eller om han blev tillsagd att göra det.
1983Bokrea-dags. Bokhandlare Bertil Sjöholm i Vimmerby trivs när butiken fylls av folk. Den 25 februari skriver Vimmerby Tidnings Mikael Harrison:
”Igår invaderades sedvanligt Sjöholms Bokhandel i Vimmerby!
Det är samma visa varje år. Sista torsdagen i februari ökar kundtillströmningen med många hundra procent!
– Bokrean är mycket populär, bekräftar Bertil Sjöholm och blickar ut över diskarna i de relativt nya lokalerna.
Det dräller av lässugna människor!
Det är praktiskt taget bara i amerikanska komedier synen i bokhandlarna just nu kan nå sin jämförelse. Entrédörren ersätter vilken fläkt som helst under strömmen av bokhandelskunder.
– I år har vi hela 2 500 titlar, berättar Bertill Sjöholm. dessutom sätter ju bokhandlarna ner böcker på eget initiativ.
Jo, nog finns det att välja på bland bokhögarna som för dagen är ordentligt tilltagna. Det här är årets stora händelse på bokfronten och det är klart att man tar chansen!
Men det finns andra som också tar chansen – varuhusen!
– Varuhusen erbjuder naturligtvis en ganska orättvis konkurrens när vi slår upp portarna för bokrean, säger Sjöholm.
De stora varuhusen erbjuder nämligen inte hela reasortimentet. Nej, man är smartare än så. Det är endast storsäljare som finns i varuhusens diskar.
– De väljer ut godbitarna, säger Bertil, de böcker som sålt allra bäst under det gångna året. Det är en ganska osund konkurrens som vi hade klarat oss utan.
Men å andra sidan klarar bokhandlarna sig med den konkurrensen också.
– Ja, det är konstigt, men några större effekter har inte varuhusens ganska nya konkurrens medfört.
Bokreans intensiva tre veckor får en effekt utslagen över hela året, kan Bertil Sjöholm konstatera.
– I och med att bokrean drar hit så mycket folk under den korta tiden stimuleras läsandet och intresset för böcker, menar Sjöholm.
– Somliga kanske har gått och trånat efter en speciell bok eller en speciell författare men avhållit sig från köp med tanke på priset. Så får de plötsligt råd under bokrean, får ett ökat intresse och fortsätter köpa den specielle författaren även under andra tider på året. Så visst får bokrean en effekt även på längre sikt. (...).”
1984Otrolig festkväll i Tuna Bygdegård, är rubriken på sidan sex i Vimmerby Tidning den 14 maj.
”Femton framträdanden i succéartad parad!”, förkunnar underrubriken och artikeln fortsätter:
”Talangjaktens amatörparad i Tuna Bygdegård blev en fullkomlig succékväll. Massor av orter i hela norra länsdelen var representerad i de femton olika nummer som förekom på scen. Tunaborna själva gick nästan man ur huse för att vara med om den här vårfesten på ort och ställe. Bygdegården var alldeles fullsatt. Detta innebär omkring 400 personer i stora salen.
Hanssons Boggie Woggie band angav inledningstakten med öronfägnande toner från piano, gitarr och trummor.
Bygdegårdsföreningens ordförande Nils Svensson, Fjälster, formade välkomstorden och var glad över både den enorma publika uppslutningen som det stora intresse som visats att ställa upp på scen.
De 15 framträdandena delades upp med åtta före kaffepausen och sju efter. Dessa båda ’halvlekar’ delades i sin tur upp på två hälfter med allsång emellan. Allsången leddes av Nils-Erik Nilsson som hade hjälp av Madelen Larsson och Ann-Chatrin Oskarsson.
Redan i andra omgången förekom de yngsta scenaktörerna för kvällen. Det var tioåriga Tunaflickorna Jenny, Sara och Maria som charmerade publiken med sitt dansframträdande.
Därefter följde Cecilia Thörngren med sång till eget gitarrackompanjemang. Helena och Kerstin gav därefter prov p åsina färdigheter i sång.
Tunaflickorna I respektive II förekom också på scen. De framförde jazzdansprogram. Olle Ekström hade i sitt sångframträdande hjälp av två kvinnliga adepter som dansare i bakgrunden. Publiken i bygdegården fick också den här kvällen lyssna till njutbar cittramusik levererad av Elsie Ericsson. (…)
Avslutningsvis fick samtliga medverkande ännu en gång ta scenen i besittning för att avtackas med enorma applådåskor. Bakom kulisserna organiserade Bertil Krönmark det hela med säker hand. Finalsången, specialkomponerad för kvällen, fick bilda slutvinjett på en lyckad vårkväll i Tuna.”
1985Under vinjett ”Mitt i musiken” sammanfattar Håkan Waxegård, Stefan Lindström och Claes Djurberg musikåret som gått. Flera hundra bidrag kom in till tidningens omröstning.
”Inte helt oväntat blev Brothers In Arms av Dire Straits årets utländska LP. Lika väntat blev Bruce Springsteen på Ullevi årets konsert, dock tätt följd av The Armoury Show i Hultsfred. Imperiet tog storslam och erövrade titlarna årets svenska LP och årets svenska singel med live-LP:n 2 augusti respektive singeln ’Märk hur vår skugga’. Det var kanske inte heller helt oväntat med tanke på hur populära Imperiet blivit på sista tiden. En överraskning var det i alla fall på årets utländska singel. Det blev faktiskt en ganska klar seger för Echo & The Bunnymen och deras nya ’Bring on the dancing horses’. Titeln årets överraskning gick till hårdrockarna Blacksmith från Vimmerby.
ÅRETS ROCKPERSONLIGHET
Aldrig förr har en enda artist påverkat så många människor över hela världen. Förhoppningsvis har han också fått politiker över samma värld att inse att det går att hjälpa om man bara vill. Det handlar förstås om Bob Geldof och hans insatser för de svältande i Afrika. Hans initiativ är unikt. Inte för att det var första gången det arrangeras gigantiska hjälp-projekt, för det var det inte, utan för att det för första gången verkligen blev lyckat och fick minst den slagkraft, som man drömde om från början.
(…) Med liv och lust och förstås en djup övertygelse har Bob Geldof offrat allt för att projektet skulle bli så lyckat som möjligt. Hans taktik var simpel, men ändå så revolutionerande och den lyckades till mer än 100 procent. Till slut fick Bob Geldof alla möjliga och omöjliga människor att ställa upp. Han utnyttjade sedan alla de kommersiella krafterna såsom TV, radio, press och förstås hela skivindustrin på ett fenomenalt sätt. Alla dansade efter Bob Geldofs pipa! Ett av exemplen är att inte mindre än 600 miljoner TV-tittare över hala världen såg de direktsända Live Aid-galorna. Han lyckades sedan bygga upp en effektivare hjälporganisation, baserad på frivilliga krafter, än någon annan lyckats med. Allt berodde på att hans idéer var så enkla och konkreta. Det var underbart att se en ’simpel rockare’ göra premiärminister Thatcher och hennes stab till åtlöje för han ställde enkla, klara frågor om katastrofhjälpen. Han lärde dem säkert ett och annat om medmänsklighet.
Tack vare Bob Geldof fick en hel värld upp ögonen för svältkatastrofen i Afrika.”
Några av listorna så:
Ӂrets svenska LP:
1) Imperiet - 2 augusti
2) Wilmer X - Under Hot
3) Lolita Pop - Att ha fritidsbåt
4) Ratata - Sent i september
5) Nasa - Power of the Century
Årets utländska LP:
1) Dire Straits - Brothers In Arms
2) The Cure - The Head On The Floor
3) Sisters of Mercy - First Last & Always
4) Echo & The Bunnymen - Songs to learn and sing
5) The Alarm - Strength”
1986”Tack för en underbar kvalfest, Gullringens GoIF.
Nej, det blev inte division I för laget men man bjöd på en härlig andra kvalmatch mot Oddevold på söndagen.
2–2 blev slutsiffrorna och det innebär att bohuslänningarna spelar i division I södra nästa år. Och Gullringen har nått sin målsättning från i våras, en plats i nya tvåan.
Den första halvtimman i söndagsmatchen var bland det allra bästa som setts på Gullemon och att stämningen då också var hög är lätt att förstå. Mats Nilsson hade således i 7:e minuten gett hemmalaget ledningen med 1–0 och 20 minuter senare fick de gultröjade hjälp av Jens Wåhlemark att ta ledningen med 2–0, och hela uppgörelsen var därmed oavgjord. Då var det verklig stämning på Gullemon som dock i den 35:e minuten förbyttes i en utdragen suck. Reduceringsmålet till 2–1 innebar nämligen att hemmalaget var tvingat att göra ytterligare två mål för att gå upp i ettan. Och det mäktade man inte efter paus då Oddevold stressade hemmagrabbarna, som då hade svårt att skapa några riktiga farligheter.
Publiksiffran har vi inte nämnt, men det var smått fantastiska 2822 eller mer än dubbelt som det tidigiare publikrekordet 1982, då Gullringen mötte VIF i trean.”
1987”Mardrömsresa för MS-sjuke Sverre”.
Det är huvudrubriken på sidan 10 den 7 oktober 1987.
– Det var det värsta jag varit med dom. Jag tror inte någon frisk människa accepterat den resan.
– Men bara för att man är handikappad så blir man också omyndigförklarad.
Sverre Olsen, 48, från Målilla gjorde sitt livs resa för någon vecka sedan med Riksfärdtjänst. Handikappad och rullstolsbunden åkte han hem från Tranås till Målilla, via Vetlanda, Nybro, Oskarshamn, Västervik, Loftahammar, Vimmerby och Storebro.
Efter nio timmar i buss utan mat eller dryck kom han hem halv tolv på natten, hungrig, nerkissad och trött.
Han kallar resan från Tranås till Målilla för rena misshandeln. Ändå var kanske inte Sverre den som var värst utsatt. Det fanns ett 20-tal handikappade personer ytterligare i bussen, somliga med astma- och allergibesvär.
– Jag vet att en var nära att dö i bussen, då han inte fick luft, det fanns inte mycket syre kvar till sist.
Sverre från Målilla hade under veckan varit på kurs i Tranås tillsammans med andra handikappade från hela länet. Dit åkte han genom Riksfärdtjänst tillsammans med en kursdeltagare från Vimmerby kommun. Den resan gick som planerat.
Men det var då han skulle hem som alltsammans höll på att ta en ände med förskräckelse. Genom olyckliga omständigheter skulle alla åka hem samtidigt. Taxi, som skötte bokningen från Tranås till de olika platserna, skickade iväg över 20 personer i samma buss. (…)
– Alla hade något slags handikapp, berättar Sverre, som själv är bunden till sin rullstol på grund av MS. Han är synskadad och måste också gå på toaletten ofta för att inte kissa på sig.
Så började den rundresa som kom att bli en mardröm för både Sverre och hans kamrater. Första anhalten var Vetlanda, där de första kursdeltagarna släpptes av.
– Skönt, då har jag bara ett par mil hem till Målilla, tänkte Sverre.
Men hade fel! Sverre och de övriga i bussen fick åka till Nybro, Högsby (återigen ett par mil från Målilla), Oskarshamn, Mönsterås, Västervik och några mil norr om Västervik till Loftahammar innan bussen ställde färden mot Vimmerby och slutligen Målilla.
– Många av oss är vana att gå ofta på toaletten. Jag är tvungen annars kisar jag i byxorna.
Sverre lyckades hålla sig i det längsta, men klarade inte hela resan hem. Trött, hungrig och blöt i byxorna kom han hem. Ledsen och besviken.”
1988På nyårsafton sammanfattas året ur Kindaperspektiv. Kindaredaktionens Berit Lywén, Marita Olofsson, Stig Berg, Lasse Johansson och Sören Augustinson önskar läsarna ett gott 1989 och serverar ett uppslag av händelser från året som gått.
Ett lodjur härjade under sommaren i Tidersrum. Minst 30 får revs på gården Kopperarp. Länsjaktvårdsmästare Hans von Essen och markägarna Roland och Birgitta Samuelsson konstaterade spår efter ett vuxet lodjur.
I augusti var det veteran-SM i gång i Kisa. En stor framgång för arrangörerna, både sportsligt och resultatmässigt. 52-årige tävlingsledaren Egon Staaf gick hem två SM-guld, totalt hans sjätte och sjunde.
I september skrällde miljöpartiet genom att få ett mandat i Kindas kommunfullmäktige. Anders Melkersson fick 99 röster och tog en stol i fullmäktige. Sju resor värre var den nya Kindapartiet som alltså fick inte mindre än sju mandat. På en bild syns Berndt Vidbäck, Sonja Johnsson, Susanne Folkebrant, Berth Ingemarsson, Göte Pettersson, Torsten Helgesson och Annika Vidbäck.
Sigvard Tejle i Horn var en riktig bankveteran när han avgick som förtroendeman i Föreningsbanken. Han avtackades efter 41 år av bankens ordförande Bertil Andersson.
I juli brann smedjan i Valla ner till grunden. Ingen människa skadades men miljonvärden gick till spillo.
Det höjdes många röster för att stoppa sopförbränningen i Kisa. Demonstranterna ropade ”Stoppa dioxinet, bränslebyte nu! Stoppa dioxinet, bränslebyte nu!”
En lyckad sammanslagning mellan Horns IF och Hycklinge IF genomfördes. De förenade föreningarnas herrar spelade fotboll i division fyra och klarade premiäråret med glans.
Och sist men inte minst: Curt von Wachenfeldt i Kisa fick kommunens nyinstiftade kulturstipendium på 5 000 kronor.
1989Det lackar mot jul. Hultsfreds nye postmästare Göran Ekblom ser mycket positivt på sin nya post som just postmästare, skriver Hultsfredsredaktionens Anna Nilsson. ”Det ser även ljust ut vad gäller posten som skall skickas ut nu i juletider. Hultsfredsborna har nämligen skickat 50 000 julkort, vilket är en ökning med cirka 10 % i jämförelse med i fjol. I genomsnitt har varje Hultsfredsbo skickat tolv julkort, meddelar postmästaren.
För de som bor i flyktingförläggningen ordnades julfest. Cirka 200 besökare kom för att få se hur man firar jul på svenska.
”Både föräldrar och barn fanns på plats när det arrangerades julfest på Valhall. Inledningsvis hälsade barnen välkomna på fem olika språk. Efter detta bjöds det på kaffe med svenska saffransbullar och pepparkakor. En grupp flyktingar från Virserum klädde ut sig till clowner och underhöll till barnens förtjusning.
Kurt Snygg fanns på plats med dragspel. Han spelade och sjöng en hel rad svenska julmelodier medan barn och vuxna dansade kring granen. Samtliga jullekar så som ”Räven raskar över isen” presenterades. Alla skrattade och var glada och några sura miner syntes verkligen inte till. (...)
Efter lekar och stim och stoj släcktes belysningen ned. Flyktingarna var mycket förväntansfulla och in i Valhall skred Hultsfreds Lucia, Malin Strömmert med tärnor och Lillucia Sanna Forslund.
Efter Luciabesöket bjöds det på risgrynsgröt med kanel och socker. (...)
Som avslutning på denna trevliga julfest besöktes barnen av tomten. Alla barn tilldelades varsin julklapp, och det var roligt tyckte många.
Claudia Villar är 4 år och kommer från Chile. Hon har bott i Sverige i 14 månader och den första svenska julen firade hon på Gotland. Inför årets julafton önskar hon sig en dockvagn av tomten.”
|
Författare: Jens Fellke
|
|
|
 |
|
1860 - 1869
Den 21 februari 1860 håller Vimmerby Fruntimmersförening auktion i tingshussalen. Tidningen meddelar att den var smakfullt arrangerad och att det var höga inrop. Sammanlagt 775 riksdaler och 75 öre blev nettot till arrangören.
|
|
 |
|
