|
|
Den 12 januari skriver tidningen om årets statsbudget. Statens inkomster beräknas överstiga 15 miljarder kronor, ändå suckar finansminister Sträng , för han hade velat ha in en extra energiskatt också. Försvaret ökar kostnaderna med 90 miljoner kronor men det blir ingen forskning för att skaffa atomvapen. Räntefria egnahemslån slopas. Särskild avgift för flygpassagerare införs.
|
Vimmerby Tidning fäster störst vikt vid att jordbruksminister Netzén aviserar en särskild proposition om förändringar i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas organisation. ”Hushållningssällskapen i Kalmar län sammanföres - Netzén visar alltså ingen hänsyn till enig folkemening”, larmar rubriken.
”I denna proposition avser också hr. Netzén att närmare beröra spörsmålet om sammanföring av de båda hushållningssällskapen i Kalmar län.” Jordbrukshuvudtiteln minskar med i runt tal 4 milj. kr till 451, 4 milj. kr.” (…)
I samband med frågan om hushållningssällskapens omkostnader framhåller departementschefen att han vill låta sakkunniga se över den statliga och statsunderstödda organisationen inom hela det område som rör jordbrukets och skogsbrukets rationalisering.
Utredningen bör ske med nära anknytning till pågående kommittéarbete rörande t. ex. den jordpolitiska lagstiftningen och fastighetsbildningslagstiftningen.
I propositionen om ändringar i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas organisation åsyftas väsentliga besparingar och omläggningar vid lantbruksnämnderna och samtidigt en effektivisering av deras verksamhet. Liknande rationaliseringssträvanden bör gälla beträffande hushållningssällskapen.
Bidragsramen till jordbrukets rationalisering föreslås bli oförändrat 16, 5 milj. kr.
1961”Hela världen kunde följa statsbegravningen. Enkel värdighet över sorgeakten.”
På en helsida och med fem bilder refererar Vimmerby Tidning Dag Hammarskjölds begravning i slutet av september. 2 000 personer satt bänkade i Uppsala domkyrka.
Kistan var svept i blågul flagga och dekorerad med liljor och riddarsporrar. De kungliga tog plats till höger om kistan och släkten Hammarskjöld till vänster.
Operasångerskan Elisabeth Söderström sjöng ”Jag vet att min förlossare lever”.
”Inte bara Sverige utan så gott som en hel värld kunde på fredagen följa statsbegravningen för Dag Hammarskjöld.
Höjdpunkten blev en stram och vacker jordfästningsakt i Uppsala domkyrka i närvaro av en lång rad svenska och utländska representanter.
Ärkebiskop Eidem hyllade i griftetalet Hammarskjöld som en fosterlandets trofaste son och mänsklighetens hängivne tjänare. Efter jordfästningen tog studentstaden ett sista farväl av den tidigare förste kuratorn vid Upplands nation.
Längs hela kortegevägen paraderade studenter – manliga och kvinnliga omväxlande – som en sista hyllning till FN-chefen.
Efter aktens slut ringde alla Sveriges kyrkklockor, därefter följde en tyst minut samt till sist fredsbön i kyrkorna.
Dag Hammarskjölds jordfästning markerades dessutom med flaggning på halv stång och på många håll med inställda skollektioner.
Svenska folket kunde följa hela ceremonin i radio och i television, och utländska press- radio och tv-korrespondenter sände reportage ut över hela världen.
Till FN direktradierades akten i Uppsala domkyrka.
Tv- och radiopubliken kunde räknas i många miljoner och de tidningsläsare som på lördagen tar del av reportagen uppgår till ännu större antal.”
1962Två Vimmerbysystrar i stadsfullmäktige
Unikt för Sverige?
Det undrar Vimmerby Tidning den 19 januari. Signaturen Beve skriver:
”Att två systrar samtidigt har säte och stämma i en stadsfullmäktigeinstitution tillhör sällsyntheterna i vårt land, och fråga är om det inte rentav är unikt.
Förhållandet inträffar inom kort i Vimmerby, där systrarna kamrer fru Greta Karlsson och distriktssköterskan fru Aina Carlenskog båda kommer att tillhöra stadsfullmäktige. Fru Karlsson är ledamot sedan senaste valperiodens början, medan fru Carlenskog i röstetal ligger närmast till att utses som efterträdare i fullmäktige efter postmästare Urban Ek, vilken som bekant avsagt sig fortsatt ledamotskap.
Att fru Carlenskog befunnits vald kommer att konstateras nästa vecka då valnämnden i staden sammanträder för att kontrollera det röstetal som ligger närmast postmästare Eks på den lista för högerpartiet det gäller. Fru Greta Karlsson tillhör som bekant centerpartiet.
Det kan i sammanhanget nämnas att fru Karlssons make, chefredaktör Ingmar Karlsson också tillhör stadsfullmäktige. Även han företräder som bekant centerpartiet.
Några parallellfall med två systrar i stadsfullmäktige samtidigt känner man inte till bland minnesgoda tjänstemän på Svenska stadsförbundet i Stockholm - även om sådana företeelser inte på något sätt bokförs - men man vet, att äkta makar samtidigt tillhört stadsfullmäktige, bl. a. i många år i Uppsala. Vimmerbyfallet anser man synnerligen märkligt, kanske t.o.m. unikt.”
1963Filmregissören Vilgot Sjömans och författaren Lars Görlings film 491 förbjuds av Statens biografbyrå. Filmen handlar om Görlings upplevelser inom svensk socialvård med utgångspunkt från behandlingen av sex tonårspojkar. Det är det första ingripandet sedan 1914 mot en allvarligt syftande svensk film. Statens filmgranskningsråd förordar visning av filmen för ungdom över 15 år, om vissa partier klipps bort. Nu ska ärendet upp på regeringens bord.
22-årige Sven Algotsson är en av skådespelarna i filmen och under rubrik ”Vimmerbybo spelar med bland sex grabbar i censurförbjudna filmen” skriver tidningen:
”Biografbyrån framhåller bl. a. i sitt beslut att filmens skildring av ’ett antal sadistiska och destruktiva ungdomsbrottslingars hat, snedvridna eller perverterade sexuella yttringar och brutala, obscena tal är ägnat att på ett chockerat sätt skadligt påverka framför allt pubertetsungdom’.”
(…) En av dem som spelar med i den med visningsförbud belagda filmen 492 är 22-årige Sven Algotsson från Vimmerby.
– Förbudet var kanske inte väntat men nog hade man på känn att det skulle bli åtskilliga klippningar, säger han när vi i dag får kontakt med honom i föräldrahemmet i Vimmerby, där han vistas under helgerna.
Sven Algotsson är född i Vimmerby där han också tog realexamen vid högre allmänna läroverket i Linköping. Därefter vann han inträde vid folkskoleseminariet i östgötarnas residensstad och tillbringade en termin där. Han fick anbud att vara med om inspelningen av filmen 491 och slog till efter att ha beviljats permission från seminarieläsningen till vilken han emellertid återvänder vid vårterminens början i januari.
Filminspelningen ägde rum februari-maj i svensk Filmindustris ateljéer i Råsunda, och Algotsson är en av de sex ungdomar i filmen som är ’för unga för att straffas’ men som i stället ska undergå psykologiska experiment. Ungdomarna bor på pensionat Sakligheten tillsammans med en socialvårdare, spelad av Lars Lind. (…)
Filmningen var intressant och dessutom var arbetet bra betalt, säger hr. Algotsson, som emellertid inte vet om det blir någon fortsättning. I varje fall siktar han nu på folkskollärarexamen vid Linköpings anrika semis.”
1964”När nya tiden kom till Rumskulla blev lanthandeln snabbköpsbutik.”
Så står det att läsa i liten rubrikstil den 10 januari. Köpman Bertil Backheden har tagit in den nya tiden i sina anrika butikslokaler och lagt om till självbetjäning.
Det var Backhedes farfar, K. A. Petersson, som startade företaget på 1880-talet, då han lät bygga den fastighet där butiken fortfarande är inrymd.
”Företaget drevs i gammal god lanthandelsstil ända fram till helt nyligen, då den förutvarande inredningen pensionerades, lokalerna omdisponerades och nya hyllor, montrar och ytterligare frysanläggningar installerades. Man byggde om efter den nya tidens krav - och fann att husmödrarna i Rumskulla trivdes med att handla efter samma mönster som sina kollegor i storstäderna.
Men även om flertalet smälter väl in i snabbköpsmiljön så finns det kanske ändå en och annan som vill ha det gamla kvar. Så resonerade hr Backheden och bestämde sig för att arbeta efter två riktlinjer, den som fortfarande vill bli individuellt betjänad får det och för detta ändamål står personalen, ägaren, hans maka och en anställd dam, till förrfogande.
– Det är emellertid uppenbart att självbetjäningsmetoden har sina fördelar, säger hr Backheden. Om man t. ex. tänker sig att någon skall köpa en flaska mjölk i en butik med det gamla betjäningssystemet och råkar komma i turordning efter någon, som kanske gör inköp för flera dagar, blir det ju en hel del onödig spilltid.
Konkurrensen från de s.k. butiksbussarna är kännbar, men kundkretsen i Rumskulla är mycket köptrogen, säger Backheden, som hoppas på någorlunda konstant befolkningsunderlag i framtiden.
– Man inser betydelsen av att åtminstone någon affär kan existera i byn och kommer därför hit och gör sina inköp. Och vi skall innerligt hoppas att detta är en iakttagelse som i långa loppet visar sig vara riktig.
1965I november hålls hela Hultsfred och hela Sverige i spänning under flera dygn. En tunnel på Hammarby industriområde i Stockholm har rasat. Vatten och rasmassor fyllde hela tunneln under Hammarbyleden. Två personer blev instängda, Hultsfredsbördige elektrikern Sören Jansson och hans kollega Kjell Nilsson. Arbetet med att komma fram till de två instängda pågick intensivt. Pumpar höll undan vatten, grodmän från marinen och från brandkåren arbetade för att komma fram till de instängda.
Måndagen den 15 november kan tidningen meddela att Janssons och Nilssons fem dygn som instängda är över:
”Sömn och mat huvudsak efter återkomsten till livet - Sören och Kjell var helt oskadade - Sista timmarna långa och nervpressande. Under några spända minuter väntade en mängd pressmän och fotografer - hela svenska folket satt vid sina TV-apparater och ville se när de två män som suttit i fem dygn kom upp.”
”Hultsfredsbördige elektrikern Sören Jansson, 30 år, och hans tunnelkamrat, den 26-årige ingenjören Kjell Nilsson, är de friskaste patienterna på Södersjukhuset i dag. De är sannolikt också de gladaste, eller borde vara det om inte den befarade depressionsreaktionen satt in. Läkarna bekräftar att de två inte fått någon skada under sitt nu lyckligen genomlidna tunneläventyr. De vilar ut, tar emot sina anhöriga, undersöks och bereder sig på att möta vardagslivet igen.
(…) Kokt skinka med legymsås, katrinplommon med grädde, det var smaskens tyckte de båda tunnelmännen (…) sedan de intagit denna önskemiddag på Södersjukhuset. Men innan dess hade de fått ett efterlängtat bad och kunde sedan ta emot de anhöriga. Sömn, mat och undersökning blir det huvudsakliga programmet för de fem närmaste dygnen. Själva ville de inte åka till sjukhus. De ville hem till de sina genast men det satte läkarna stopp för. Reaktionen efter den svåra upplevelsen kan komma och då är det lugnast om båda befinner sig under läkarvård.
1966Den 11 mars 1966 berättar Vimmerby Tidning om Axel Andersson från Silverdalen. ”Det kan kanske vara på sin plats att erinra om Axel Anderssons ovanliga levnadsöde. När lille Axel var ett år gammal dog hans mor, fadern hade då redan emigrerat till Amerika och det kom på en drygt 80-årig mormors lott att dra försorg om parveln. Fattigt hade man det naturligtvis och det hände att socken fick träda emellan. En kväll knackade det på dörren och en främmande farbror stod på bron och berättade att han ’köpt’ Axel.
– Varken mormor eller jag visste något om ’affären’ men jag hade inget annat att göra än att traska med. Jag hade ju fyllt fyra år och var på väg att bli stora karlen, så nog kunde jag traska den drygt två mil långa vägen till mitt nya hem. Vi började gå i nattmörkret, sov en stund i en loge och kom så småningom fram till mannens backstuga. Meningen var att jag skulle gå runt i byarna för att tigga åt mitt nya husbondsfolk - men så blev det nu inte. Redan dagen därpå kom min storasyster för att hämta mig till en annan gård, hon hade ett mycket manhaftigt fruntimmer med sig och eftersom farbrorn, som hämtat mig hemma i Vederhult, inte ville släppa mig höll det på att bli slagsmål. Den främmande kvinnan var emellertid stor och stark och vann dragkampen., eftersom man höll mig i var sin arm.”
Året efter blev det förhandling igen och fattighjonen skulle auktioneras ut.
”Jag var fem år då, men minns alltsammans. Det var fruktansvärt, någon lyfte upp mig på det stora förhandlingsbordet, socknens pampar och alla de andra satt runt omkring och tittade värderande på mig. Buden föll och vad det led befanns jag ha fått ett nytt hem.
Denna procedur upprepades sedan 12 gånger innan det äntligen blev slut på auktionerna - en form av ’socialvård’ som f. ö. försvann ur vår svenska historia 1915.
– Visst fick man göra rätt för sig och några åttatimmarsdagar vad det sannerligen inte tal om. Som tioåring anförtroddes jag på vintern transport av stenkol med oxkärra, ett drygt arbete för en liten pojke - men det gick ju, jag jobbade på, fick till och med gå i skolan några månader emellanåt och har klarat mig bra i livet.”
1967Bländande speedway av Fundin-Nygren i Målilla
5,000 såg spännande VM-rond
Conny Samuelsson gick vidare
Måndagen den 24 april refereras ett VM-kval i speedway med Målilla Motorklubb som arrangör. 23 heat, plus presentation och paus på ungefär två timmar.
”En ny stor arrangörsframgång för Målilla Motorklubb, sportsligt och publikt”, skrev Esse, Sven Ekberg, som med största sannolikhet även var tävlingens speaker.
Den långa ingressen sammanfattade vad som hänt:
”Det var de gamla mästarnas dag. Owe Fundins och Olle Nygrens, men också ungdomarnas då den svenska speedwaysäsongen på söndagen inleddes med Målillas VM-rond inför en publik på drygt 5,000 personer. Owe Fundin vann och vi hoppas att detta sporrar honom att fortsätta säsongen ut - vi behöver honom - men Olle kom på samma poäng och antecknade sig dessutom för dagens snabbaste tid. Fjorton poäng för båda. Bland de åtta som gick vidare till Vetlanda och Selskov i Danmark var glädjande nog också Conny Samuelsson på en finfin 6:e plats jämte klubbkamraterna Gunnar Malmkvist, Bosse Josefsson och Sune Stark, idel ungdomar sålunda.”
I en delartikel intervjuas Fundin, 38 år, och Samuelsson, 20, som var nöjd med sin dag.
”– Starterna gick inte som de skulle, jag för spänd, men sjätteplats var mer än jag vågat hoppas på. Nu bär det iväg till Prag på måndag med hela familjen och från Tjeckoslovakien åker jag direkt till Selskov. Synd att jag inte fick köra i Vetlanda istället, men så var lottningen.”
1968I april inleds säsongen i Gamleby folkets park. Styrelsens ordförande Arne Andersson ansvarar för bokningarna och har fått Hootenanny Singers till den 27 april och Family Four till jalborgsmässoafton. Signaturen Ello, Olle Hjelm, skriver och citerar Andersson: ”Vi siktar optimistiskt sett på en rekordpublik på närmare 50.000 personer den stundande folkparkssäsongen.” På listan över artister som dra folk till Gamleby finns Thore Skogman och Tages. Den 27 maj uppträder Bernt Enghardts orkester med Agneta Fältskog och i juni blir det Lill-Babs show. Den 8 juni kommer Gunnar Wiklund och Ingmar Nordströms orkester, tre dagar senare bjuds publiken på Hasse och Tage. Den 18 juni är det dags för The Kinks och andra kända namn på listan är: Jan Malmsjö, Lill Lindfors, Ewa Roos, Cornelius Vreeswijk, Svante Thuresson, och Hep Stars.
”Det är alltså en verklig frisk satsning som folkparksledningen i Gamleby gjort den här säsongen. Gamleby folkpark har ju varit ’inne’ flera år nu och publiken har ju även tidigare år bjudits förnämliga program, men årets artistuppbåd slår utan tvekan alla tidigare rekord.
I sammanhanget kan vi bl. a. nämna att Gamleby folkpark ligger klar 1.a inom länet vad det beträffar antalet besökare som i fjol uppgick till 42.604 personer. Därefter följer Kalmar med 33.136 och Västervik med 32.645. Hultsfred ligger överraskande på 5:e plats med 8.798 personer. Vad det beträffar placeringen över hela landet intar Gamleby folkpark en hedrande 23:e plats bland landets 211 folkparker. (…)
Största publiksiffran vi någonsin haft i Gamlebyparken var när Mike London var här 1962 säger Arne Andersson. Då räknade vi in 5.280 personer. Högsta publiksiffran i fjol nåddes när Sven-Ingvars var här då publiken uppgick till 3.177 personer.”
1969Kisa Marken och Kindasågens invigning, var årets händelser i Kinda. Och höststormarna.
”Till marknaden kom folk i flera tiotusental för att främst få en skymt av ’Pippi Långstrump’ - Inger Nilsson ridande på ’Lilla Gubben’, TV-hästen ni vet. Aldrig tidigare har väl Kisa varit föremål för en sådan folkinvasion och kommer väl heller aldrig att någonsin bli det igen. Pippi avslutade den stiliga kortegen. Allt gick i god ordning ända till dess det populära ekipaget passerade. Då sprängdes alla vallar, poliserna stod maktlösa och hade inte en chans att hålla Storgatan öppen. Det blev faktiskt en enda stor gågata när man svängde in över Kisabron. Från en perfekt fotograferingsplats på BP-mackens tak hade man en imponerade utsikt över detta enorma ’lämmeltåg’ av vuxna med barn, alla besjälade av en enda tanke: att få se Pippi och Lilla Gubben.
Kindasågens invigning betydde passerandet av en milstolpe i bygdens utveckling. Invigningen skedde en blåsig och kylslagen junidag där landshövding Eckerbergs invigningstal värmde de många deltagarna.
Kindabygden drabbades väl inte allra hårdast under de svåra höststormarna men lämnade ändå bestående minnen i form av stora arealer stormfälld skog, stormhärjade fruktträdgårdar, nerblåsta flaggstänger och sönderblåsta tak. Inte ens kyrktuppen på Kisa kyrka förmådde hålla sig upprätt när vinden tog i med orkanstyrka. Landsvägarna blockerades av nerfallna träd och var bitvis livsfarliga att trafikera. Årets praktfullaste skådespel inträffade en bitande kall vinterkväll när den gamla järnvägsstationen i Kisa eldades upp. Lågor och rökpelare steg rakt upp mot den klara vinterhimlen och färgade hela samhället i orange.
|
Författare: Jens Fellke
|
|
|
 |
|
1970 - 1979
1970-tal. Att sniffa thinner är inne bland en del unga. En sommarkväll slutade det i stor tragedi i Vimmerby:
”Ett gäng ungdomar, 6-8 stycken, hade börjat måndagskvällen med thinnersniffning i kyrkparken. Senare på kvällen fortsatte sniffandet i Källängsparken och så småningom slog det över för den nu döde ynglingen. Han skrek och sprang helt planlöst omkring.
|
|
 |
|
