|
1910 är det problem med vädret. I juni meddelar Wimmerby Tidning att torkan nu börjar ”göra sig så kännbar, att de goda förhoppningar man hyst angående ett godt skörderesultat, till stor del tillintetgjorts. Rågarna stå ju vackra och ha haft ett utmärkt blomningsväder, men klöfvervallar och vårsäd gifva ej mycket hopp. Regnet, som skulle kunnat hjälpa upp de fält, hvilka under järnnätterna blefvo så illa åtgångna af frosten, har uteblifvit. De små spridda skurar, som i tisdags föllo öfver vår bygd, lyckades ju knappast för någon timme binda dammet å vägar och gator.
Lantbrukarnes utsikter äro sålunda för närvarande långt ifrån ljusa.”
|
Söndagen efter faller det efterlängtade regnet, men inte heller då på något tillfredsställande vis:
”Den ena skuren aflöste den andra, och såsom afslutning på det hela kom mot kvällen en intensiv hagelskur. Så långt kunde ju våra landtmän vara belåtna – ty haglet gjorde väl i för sig ingen skada – men så följde en ohyggligt kall natt, och påföljande morgon lågo här och där hela drifvor med hopfrusna hagel från föregående aftons hagelskur. Tjälen var på måndagsmorgonen nere på Wimmerby mader lika djup, som regnet trängt ned. Potatisblasten frös på många platser af jäms med jordytan, ja ännu djupare, och i köksträdgårdarna, i synnerhet de mera lågländt liggande, blef så godt som alltsammans förstördt. Frosten bet så mycket hårdare, som både marken och växterna voro genomvåta efter regnet. Det var nu delvis ända till 4:de gången, som stadens trädgårdsmästare fingo sina kålplantor bortfrusna – den sista uppsättningen plantor hade tagits hem från Danmark.”
Och inte heller senare, natten till lördagen den 6 augusti, kommer nederbörden med någon måtta, i Tjust antecknade man 111, 8 millimeter.
”Det var nästan omöjligt att taga sig fram på vägarna där vattnet stundom räckte ända ’upp till midjan’. Helt naturligt måste detta åstadkomma stor skada ej blott på den växande grödan utan äfven på rågen, hvilken nu som bäst står ute för att torka. Ej nog med att säden gror i skylarna, det har händt, att vattnet fört bort kärfvarna med sig.
Flera landsbygdsvägar sammanstörtade, andra ramponerades mer eller mindre, och de förut hårda vägarne voro på lördagen så uppblötta, att de voro nästan omöjliga att befara med åkdon. Vattnet bokstafligen forsade fram där man förr ej ens varsnat en ränil. Diken, bäckar och åar voro öfverfyllda och lågländta åkrar och ängar stodo under vatten. Säden låg nedslagen som hade en vält gått öfver den och mångenstädes låg den under vatten.”
På järnvägssträckan Storsjö-Överum hade avloppen inte kunnat ta emot allt tillflöde så vattnet forsade över banvallen. All tågförbindelse ställdes in. Och artikeln avslutas:
”Enligt flera personers utsago har icke något liknande oväder inträffat i trakten sedan år 1879.”
1911Det råder prenumerationskrig i norra Kalmar län och i södra Östergötland.
Wimmerby Tidning (WT) har fått konkurrens av Nya Posten (NP), som 1911 går in på sin nionde årgång. Politiskt är skillnaden liten eller obefintlig, Nya Posten är också liberal, men saluför sig i prenumerationsannonserna som ortens enda nykterhetsvänliga tidning, ”då dess redaktion eller icke äga några som helst intressen i vare sig bryggeri- eller spritbolag”. Till skillnad från Wimmerby Tidnings ägare och redaktör, bokhandlare Sten Halldén.
Fast Nya Centralbryggeriet finns allt med som annonsör även i Nya Posten, men då rekommenderas ”extraktrikt lagradt svagdricka innehållande endast 1,7 volymprocent alkohol”. För säkerhets skull intygas riktigheten i siffrorna av att drickat är kontrollerat av Zymotekniska Laboratoriet.
Lika noga med siffrorna är det inte när det gäller upplagornas storlek. Enligt Nya Posten vilseleder Wimmerby Tidning läsekretsen om tidningarnas respektive prenumerantstock.
Enligt WT är WT överlägset störst med 5 600 exemplar i upplaga. Nya Posten hävdar att sakförhållandena är de motsatta, trots att de själva uppger en upplaga på 3 300 ex. Förklaringen är att Halldén ska ha tryckt in luft i WT:s siffror genom att själv sända in merparten av prenumerationsavgifterna. Och att han bjuder sina annonsörer på var sin årsprenumeration. Wimmerby Tidning anklagas också för att medvetet misskreditera Nya Posten genom att jämföra respektive postupplagor där WT segrar med 3 342-344. Nya Posten har nämligen ett annat distributionssätt. Den fraktas, i alla fall till Kisabygden där Nya Posten ger ut Kisa-Tidningen, ”såsom järnvägsilgods till våra kommissionärer hvilka sedan expediera tidningen till prenumeranterna”. Postupplagan är kring 90 exemplar, men den egentliga siffran når 900 ex.
Domen över Halldén och WT är inte nådig:
”På så sätt kan äfven, som synes, den mest innehållslösa publikation vinna ’spridning’ och skryta med stor postupplaga.” (…) Nya Posten tar avstånd från gratisprenumerationssystemet som ”vanligtvis endast användes af tidningar, som af en eller annan anledning se sin upplaga förminskas och därigenom sin existens hotad.”
Istället hävdar man att det i själva verket är Nya Posten som har den största spridningen inom Vimmerby stad och kringliggande landsbygd, ”och Kisa-Tidningen inom Kisa municipalsamhälle och kringliggande bygder, hvarför desamma äro dessa orters bästa annonsorgan”.
I Wimmerby Tidning svarar man snart med att ort för ort räkna upp och jämföra postupplagan i Kisa-området:
I Kisa är siffrorna 295 WT mot 89 för NP, i Horn 273-15, i Hycklinge 191 mot 0, i Tidersrum 68-34, Oppeby 42-1, Opphem 21-0, Verfeln 54-18, Norra Vi 31-5, Rimforsa 38-4 och i Slätmon 48-5.
Det finns lögn, förbannad lögn och så finns det statistik, som Mark Twain en gång skrev.
Att ändamålen helgar medlen gällde inte minst för tidningarna när de skulle locka läsare och annonsörer.
Långt senare, när oberoende Tidningsstatistik började med regelbundna kontroller av upplagorna, blev det något bättre även med den saken.
1912Det är katastrofernas år. Titanic förliser och 1522 människor omkommer. I Malmslätt i Östergötland dör 20 personer när ett tåg skenar in i ett stillastående tåg på Malmslätts station. Över luftrummet i Vimmerby är katastrofen nära för flygaren löjtnant Dahlbeck som är på prisflygning mellan Köpenhamn och Stockholm. Det får hela staden på fötter under flera dagar.
Den 18 oktober skriver Wimmerby Tidning:
”Surrrrrr - - -Hvad i all världens tider är det för en underlig fågel, som gör sån´t väsen af sig? frågade den intet anande Wimmerbyiten sig i lördags afton vid femtiden. Ah - en flygmaskin! - en flygmaskin!
Stadens invånare kastade vad man hade för händerna för att ge sig på jakt efter den sällsynta uppenbarelsen, som ”slog ned”. Lurad av en oduglig kompass, ett par borttappade kartor samt det mulan vädret hade Dahlbeck kommit ur rätta kursen - och så fick Wimmerby se sin första flygare.
WT fortsätter: ”Det var nära, att hr D blifvit alltför varmt mottagen, ty det berättas, att en ifrig skytt redan hade geväret färdigt för att ”knäppa” den underliga fågeln, ehuru det snart konstaterades, att här ej-vore några skottpengar att förtjäna.”
Dahlbeck landade på en åker vid vattentornet och krockade med ett stenröse, vilket knycklade samman flygplanet en del och fick aviatkern på dåligt humör. Han gav upp den första tanken att frakta alltsammans på järnväg norrut – istället anlitade han Falks verkstad dit planer forslades. Ny propeller beställdes från Jönköping.
Tisdag morgon bogserades planet ut på slätten mellan Skillingarum och Åbro. Vingarna sattes på plats och motorn provkördes.
”Starten beräknades först kunna ske vid 10-tiden (redan vid kl. 6 var dock Wimmerby på benen) i och båda skolornas elever plus många hundratal andra intresserade marscherade dit för att åse affärden. Moln och längre fram på dagen stark blåst hindrade emellertid undan för undan starten, och så vardt tisdagen all.
Onsdag morgon. Wimmerby är på benen tidigt. Planet hade flyttats till ängstegarna mellan Åbro bryggeri och färgeri. ”Vägar och höjder kantade af folk. Vädret var en smula disigt och himlen mulen, men aviatikern kröp i sin skinnuniform, satte sig till rätta i aeroplanet – ett tecken med handen, maskinen blir fri, och efter ett kort lopputmed marken höjer sig ”fågeln” elegant och säkert mot höjden.
Men så sänker den sig plötsligt, ser ut som att den står på huvudet i en ekbacke ute vid Näs. Människohopen rusar genom staden, upp mot Näs där Dahlbeck återträffas oskadd. Planet förs åter till startplatsen och vid fyratiden kommer Dahlbeck till slut iväg. Men oturen fortsätter spotta honom i ansiktet, närmare bestämt spillolja får han där och tvingas gå ner i Malmslätt.
Där tillstöter ytterligare komplikationer och inte förrän långt in i november når Dahlbeck Stockholm.
Det tog honom 38 dagar från Köpenhamn och något pris fick han inte.
1913Den 11 april meddelar tidningen att Vimmerbys borgmästare Otto Ossian Wahlberg drabbats av hjärnblödning. Han har blivit förlamad i högra sidan och mist talförmågan. En vecka senare publiceras dödsannonsen. Wahlberg blev bara 38 år men hade ändå hunnit vara borgmästare i fem år. Han hade efterträtt sin far och valts efter dennes frånfälle. Enligt nekrologen var Wahlberg den yngre aktad för sin rättrådighet och varma känsla för de små i samhället. Han var gladlynt och trofast.
I juli väljs efterträdaren. Stadens invånare har en till sex röster beroende på inkomst och det finns 460 röstberättigade. 115 måste först betala sina skulder till det allmänna, annars får de inte gå till urnorna.
Före valet publiceras en insändare som klagar på att kandidaterna omgärdas av anonymitet. Det pågår en "allsköns tysthet utan offentlig diskussion angående kandidaturerna". Man känner icke "någon av de sökande hvarför hela valet mera artar sig till ett lotterispel än val af kandidater, om vilka man verkligen vet att de äro för platsen lämpliga". Insändarskribenterna beklagar att "valet ska ske av slump", men pekar på ett undantag: notarien i Vimmerby, I Hedman, som med "allvar och nit sköter sin plats". "Warför gå öfver ån efter vatten, hvarför taga det osäkra framför det säkra?" avrundas insändaren som därmed framstår som en sorts valpropaganda för Hedman.
Den 25:e publiceras resultatet. Tidningen skriver om ett "lifligt deltagande". Insändaren kan ha varit tungan på vågen för det blir Hedman som vinner bland de 13 kandidaterna. Han får 389 röster av 120 röstberättigade. Notarien Erik Löfgren från Linköping kommer tvåa med 334 röster och notarien Daniel Bergström från Mjölby trea på 330.
Därmeggd blev Hedman Sveriges yngste borgmästare. Han var vid valtillfället 27 år ung.
19141914 känner Sveriges bönder sin och landets frihet hotad. Det hålls rådslag runt om i byar och orter och städer. Det skrivs upprop: "Sveriges historia lär, att dess bondeklass sedan urminnes tid i frihet brukat sin egen jord och mäktar, när så varit af nöden, tillbakaslå främmande inkräktare. Vi "vill lämna detta frihetsarv oförkränkt till våra efterkommande." Så står det i tidningen den 9 januari.
Skälet till böndernas oro är den politiska debatten om neddragningar inom Försvaret samtidigt som världsläget förvärras och storkrig tycks stå för dörren. Det är dags att manifestera rejält, att organisera ett bondetåg.
"Samla oss till en massyttring, i hvilken vi för vår del förklara oss redo och villiga att bära de ökade personliga och ekonomiska offer, som världshändelserna och sakkunskapen visa vara nödvändiga för att ett fritt Sverige ska äga bestånd."
Emrik Nilsson från Wimmerby ska med upp till Stockholm och uppvakta kungen, liksom Pettersson från Djursdala, Carlsson i Boda och Karlsson i Wimmerby. Och Oskar Fransson från Tuna och C. J. Lindell, också han från Tuna. Och många fler.
I februari är det dags. Klockan åtta på morgonen ångar första tåget förbi - 15 fullsatta passagerarvagnar från södra Kalmar län. 8.27 anländer andra tåget som de lokala representanterna ska stiga på:
"Samskolans elever, företrädda af Svenska fanan, voro uppställda längs plattformen och sjöngo de två första verserne af 'Vårt land' ur en af kupéerna tonade, under det tåget stod inne, 'Du gamla, du fria', som betydligt förhöjde stämningen bland publiken."
Strax efter tågets afgång utbraktes ett lefve för bondetåget, dess deltagare och syftemål åtföljdt af trenne kraftiga fyrfaldiga hurra. (…) För hvarje vagn som rullade iväg upprepades hurraropen och vinkningarne. Det var allvarstyngd i det hela."
Själva Bondetåget får självklart extra stort utrymme i tidningen. Bilden är uppslagen över fyra spalter, kanske första gången i tidningens historia som ett foto får ta så mycket plats. Texten berättar i detalj om allt som hänt, alla läsare ska tas med till Stockholm för att kunna göra sig en egen bild av jättemanifestationen som om de själva hade varit med. Det är feststämning i huvudstaden. Flaggor vajar på var hustak. Bönderna inleder dagen med att samlas i kyrkorna för gudstjänst, smålänningarna hålls i Storkyrkan och sedan samlas bönderna på Gustaf Adolfs Torg.
"I alla fönster längs vägen stodo människor packade och hälsade bönderna med näsduksviftningar och hurrarop. Säskildt hänförelse väckte dalkarlarna i sina kända dräkter, smålänningarna med flere olika standar samt upplänningarna, bärande det väldiga bondetågsbanéret. Det hade varit samling vid 10.30-tiden och en halvtimme senare var demonstrationståget i rörelse, 31 000 landtmän tar sig upp mot slottet och fyller Slottsbacken och de båda borggårdarna, den yttre och den inre.
Kungen visar sig och håller tal. Han inleder med att tacka "för att ifrån allt Sveriges rike under hvardagslifvets id och äflan till fosterlandets välfärd i dag stämt möte inför mig på Stockholms Slott. (…)
I tider af nöd har Sveriges allmoge varit den klippa på hvilken konungen i trygghet kunnat förlita sig, och jag vet, att äfven jag har ett rum i edra hjärtan. I såväl goda som onda tider hålla bandet mellan konung och folk och skall med Guds hjälp aldrig brista. (…)
Intet kan för en konung vara mer dyrbart än att från folkets egna läppar mottaga vittnesbörd om dess håg och vilja att skänka honom sitt trofasta stöd vid utöfvandet af hans ofta tunga konungsliga plikt. (…) jag lofvar att icke svika eder."
Kungen lovar att verka för att förstärka flottan, och öka tjänstgöringstiden för värnpliktiga "i betydande mån".
Han får en storm av hurrarop och applåder till svar och avslutar:
"Inför släkten som gått, och inför släkten som komma, skola vi inför Gud stånda till ansvar för våra handlingar. Den Högste, som hittills hållit sin hand öfver vårt rike. Han bevare och i kommande tider vårt land och folk! Gud välsigne eder alla! Lefve vårt älskade fosterland! Lefve Sverige!"
Så sjöngs unisont "Vår Gud är oss en väldig borg". Det blir defilering på slottet - den varar i sju timmar! Delegater från Bondetåget möter även regeringen, som tonar ner hotbilden mot Sverige. På kvällen är det fest på Skansen, bland annat med tal av Sven Hedin. 2 300 gäster bjuds in till slottet på bal.
Under borggårdstalet visar kungen prov på enastående vältalighet. Han knyter skickligt an till urminnesbandet mellan kung och folk och glider in i en roll som forna kungar hade. Han talar om "sin flotta" och lovar mer än han har täckning för i konstitutionen. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Liberale statsministern Staaff lämnar in avskedsansökan med hänvisning till att kungen lagt sig i politiken. Men senare på året, i augusti när världskriget bryter ut, är försvarsfrågan inte längre kontroversiell. Man enas. Liberalerna går med på den nya högerregeringens förslag. Bara socialdemokraterna röstar emot.
1915I april håller Idrottsklubben Fram i Kisa stor tillställning med karnevalståg på festplatsen Olympia i Kisa.
Ungefär 900 deltagare sluter upp och Wimmerby Tidning/Kisa-Posten meddelar:
"Festen gynnades af präktigt väder och samlingen skedde å Stora torget vid 2-tiden på middagen. Med Bestorps musikkår i teten bar det iväg till festplatsen. I karnevalståget syntes riddare, negrer och indianer. På festplatsen fanns godt om nöjesanordningar och på dansbanan fortsatte dansen till något öfver kl. 11 på kvällen."
Föreläsningsserier pågår för fullt och många talare gästar trakten för att berätta om allehanda ting. I Pelarne håller fröken och lärarinnan Emma Olsson föredrag. Hon har varit föreståndare för ett kvinnligt missionsseminarium vid Umpumubo i Zululand och visar moderna skioptikonbilder medan hon berättar att kvinnornas ställning i Umpumubo närmast är att betrakta som slavisk. En man kan äga 34 hustrur som han köpt för ett visst antal oxar. Kvinnan, säger Emma Olsson, är alltså en handelsvara. Och får en far en dotter så blir han jätteglad eftersom han genast ser hur många oxar det kan generera. Kvinnorna och barnen de gnor och gnor ute på åkerlapparna. Men inte mannen. "Denne tager nämligen ingen befattning med arbetet utan fördriver sin tid med att jaga och dricka alkohol."
Ett av många problem, hävdar Olsson, är att blott en av tio invånare nåtts av kristendomen. Salvelsefullt avslutas föreläsningen med en uppmaning till att stödja och öka missionsverksamheten i Afrika. Och Pelarneborna gör vad de kan i stunden. Kollekten som tas upp till missionens gagn når denna afton 17 kronor.
I början av augusti sker något historiskt: en kretsförening av Svenska Bondeförbundet bildas i Vimmerby. Men det var en dag med gott bärgningsväder så mötet blir illa besökt. Representanter från sockenföreningarna i Hjorted, Frödinge, Misterhult, Locknevi, Västrum, Gladhammar och från Wimmerby stads- och landsförsamlingar finns i alla fall församlade. Redaktör Kjellman från Falköping håller föredrag:
"Bondeklassen är landets must och kärna, den ryggrad kring hvilken allt byggas. Men hur är det? Jo, bondeståndet intager en särställning gentemot andra folkklasser, ses med förakt och kan vara godt att ha i valfisketider, men får sedan återgå till sin föraktade ställning." Så inleder han.
Svenska Bondeförbundet har sju kretsföreningar, 160 sockenföreningar och 8 000 medlemmar. Och nu en kretsförening under bildande i norra Kalmar län. Det väljs en interimistisk centralstyrelse och bland suppleanterna återfinns Samuel August Ericsson från Näs, Vimmerby.
1916Första världskrigets händelser spräcker de redaktionella ramarna. Och för Wimmerby Tidnings läsare införs en sensationell nyhet: fotografiet. Nästan varje nummer innehåller foton från kriget.
Under 1916 är det den brittiske premiärministern Asquith som ses lämna fängelset där arresterade ledare för Sinn Fein-upproret sitter "i afvaktan på rannsakning och dom. Telegrammen från Dublin meddela att premiärministerns besök i Irland gjort underverk i att framkalla en försoning och vänligt sinnade känslor hos irländarna."
Det är italienska soldater som lägger ut minor i Lago di Garda i norra Italien. Det är bilder på grekiska kungafamiljen, en tysk ubåtsminutläggare, engelska sjukvårdssoldater i arbete vid Somme. Det är ryssar i tysk fångenskap, ryske tsaren till häst, och många ståtliga slagskepp. Bilderna, under rubriken Världskriget, går över två eller tre spalter och bryter den ensidiga enspaltsredigeringen,
När enspaltsredigeringens strikta ram brutits kan även en eller annan längre lokalt anknuten artikel tilldelas tvåspaltiga rubriker. Redaktör Blombergs utlovade texter om bygdens historia, under 1916 oftast om Rumskulla och Frödinge, görs ut så, liksom en artikel den 2 september om Storebro Bruk och dess historia, uppmärksammad för att den gamla stång- och spikhammarsmedjan raserats och tagits ur bruk efter 200 års tjänstgöring. Signaturen C. W-n. imponeras av vad de gamla mästarna kunde åstadkomma och vandrar runt i den gamla industrins ruiner.
"Jag tycker mig se de gamla sotiga, muskulösa vallonerna vid ässjorna och städen. Svettdrypande och klädda endast i en vid skjorta, då och då torkande svetten ur pannan med skjortfliken under det gnistorna flyga sprakande omkring för de tunga hammarslagen. Jag ser de långa fororna med myrmalm ifrån sjöarne, de små seniga dragarne och de klumpiga åkdonen. Men jag varsnar också mera! Jag ser de glada hurtiga tagen, den gammeldags förnöjsamheten, den bottenärliga kamratligheten och den storvulna svenskheten i oskiljaktig förening med gammeldags hederlighet."
1917Världskriget rasar och i Sverige ransoneras livsmedel. Under den enspaltiga rubriken Regleringen af bröd-sädesförbrukningen publicerar tidningen ordagrant myndigheternas skrivelse om vad det är som gäller:
"På ansökan kan själfhushåll berättigas att, redan innan den för förrådets förbrukande afsedda tiden förflutit, förfoga öfver ett eller flera brödkort, gifvetvis mot afdrag å förrådet. Utgår den för förrådets förbrukning bestämda tiden innan brödsädesregleringen upphört, tilldelas för återstående tiden brödkort, om så anses lämpligt partikort, som berättiga till inköp av mjöl i större kvantiteter.
Den mängd brödsäd, mjöl- och bröd ett självhushåll skall äga tillgodogöra sig, beräknas, enligt Kungl. Majts beslut, för jordbruksidkare och vid jordbruket anställda inom de södra delarna af riket efter 12 kg. spannmål (hvete och råg) per person i månaden, (eller däremot svarandemängd mjöl eller hårt bröd) eller för hela regleringsperioden (8/1-8/10) 108 kg. (…)
Då det för förenkling af bokföringen och äfven af andra skäl är önskligt, att de jordbruksidkande själfhushållen i så stor utsträckning som möjligt kunna täcka sitt brödsädesbehof genom sina egna förråd, uppmanas de jordbruksidkare hvilkas förråd icke synas komma att räcka under hela regleringsperioden eller hvilka visserligen hafva tillräckligt af ett varuslag, t. ex. hvete, men icke af råg att under den tid, som återstår före beslagets ikraftträdande, så vitt möjligt genom inköp eller byte komplettera sina förråd.
Den jordbruksidkare, som innehar tillräckliga spannmålsförråd, äger själf bestämma, huru mycket af hvarje särskilt spannmålsslag, som skall undantagas, naturligtvis med iakttagande däraf, att summan af de undantagna förråden icke öfverstiger den af kommunalverksamheten fastställda totalmängden.
De kommunala myndigheterna skola vidare bestämma, huru stor mängd af den vid inventeringen deklarerade spannmålen hvarje jordbruksidkare skall rå behålla såsom utsäde för sitt eget behof. (…)
För själfhushåll, hvilkas medlemmar icke tillhöra den jordbruksidkande befolkningen, är ransonen fastställd till 250 gram mjöl pr person och dag eller 1,750 gram i veckan (eller däremot svarande kvantiteter mjukt eller hårt bröd)."
Den som inte arbetar inom jordbruket blir beroende av ett brödkort för att få ut sin ranson av mjöl och bröd. Riket delas in i 35 kortområden. På det vanliga brödkortet erhålls per dag 250 gram mjöl eller 325 gram mjukt bröd eller 200 gram hårt bröd. Alla som inte förfogar över förråd är berättigade till kortet som avser en tvåveckorsperiod, varje kupong gäller för inbyte till 50 gram mjöl eller 65 gram mjukt bröd eller 40 gram hårt bröd. Personer med tunga arbeten som kräver mycket kroppslig energi kan få tillägg, så kallade påbrödskort på 50 gram mjöl per dag eller motsvarande kvantitet bröd. Det gäller dock inte alla:
"Jordbrukare och jordbruksarbetare, tillhörande själfhushåll, äro ej berättigade att erhålla påbrödskort. I särskilda fall må två och undantagsvis, tre påbrödskort tilldelas samma person.
19181918 är det många småannonser om smör och fläsk och ved. Och administration av ransoneringskort. Ute i världen gick Världskriget (i bestämd form, något andra i ordningen fanns inte att relatera till ännu). Det dominerar snart sagt varje nummer med stora rubriker över tre och ibland fyra spalter. Den 27 mars:" Den stora offensiven i väster. Och i mindre rubrikstil under: Tyskarnas framryckning fortfar. 45 000 fångar, över 600 kanoner och tusentals kulsprutor tagna av tyskarna. Paris beskjutes på 12 mils avstånd. Engelska förluster till sjöss.
I april: Tyskland slå hål på engelska fronten. Finland rensas från den ryska ohyran.
Maj: Viborg erövrat av de vita. Tyskt luftangrepp mot London. Många människor dödade och stor förödelse åstadkommen.
Juli: Full revolt utbruten i Moskwa. Tyskarna har uppgivit Marmeställningen och retirera i god ordning.
Den 9 oktober: Tyskland bjuder fred. "Med spänning bidar hela mänskligheten Wodrow Wilsons svar på Tysklands fredsanbud. Skall världen omsider förlossas från krigets mara? Eller skall kriget fortsättas till köttet blir vitt?
Den 12 oktober: Wilson svarar att det inte blir några fredsdiskussioner förrän "de tyska trupperna draga sig tillbaka från det territorium i vilket de inträngt."
Att Wimmerby Tidning har sympatier för tyska sidan framgår redan ovan, men blir än tydligare den 19 oktober: "Fredsduvan" Wilson har lämnat Tyskland ett nytt svar, vari han kränker sig själv och hela tyska nationen. Wilson vill en maktfred. Hans tal om rättvisa - en bluff.
Och 2 november: "Ensam och övergivet står nu Tyskland kämpande mot en hel värld. Österrike-Ungern har fallit sönder och samman. Turkiet har givit sig på nåd och onåd. Och ententmakterna slå sina kloka huvuden samman för att rådgöra om bästa sättet att göra processen så kort och effektiv som möjligt med den för dem ännu skräckingivande tyska örnen."
13 november. Tysklands troner ramla. Vapenstillestnden antagna av tyskarne.
1919Skogsdjur som fläsktjuvar är rubriken på en artikel i Wimmerby Tidning detta år. Den lyder i sin helhet: "En arrendator i Axsjönäs hade länge sett spår i sin fläskbalja i visthusboden. Revbenspjäll voro avgnagade och fläsket nedsmutsat. De vanliga stora råttorna fingo naturligtvis bära skulden därför, men så kom snö, och den vane jägaren såg mårdspår, icke ett utan flera, leda till boden från ett närstående plommonträd, genom ett hål i taket. Var det mården som åt fläsk? Hur skulle detta kunna bevisas? Alla möjliga knep försöktes, men utan att leda till önskat resultat. Omsider lånades av en god vän en helt liten höksax, som placerades direkt i den öppna fläskbaljan. För att det hela skulle göra effekt anbragtes en trumma framför saxen, så att denna måste vidröras i baljan.
Den 8 dennes på morgonen hördes mycket riktigt oväsen i fläskbaljan där ute. Där satt nu en stor, grann skogsmård fast med ena framfoten i saxen.
Arrendatorn får nu en vacker ersättning såväl för fläsket som för besväret, enär det granna skinnet värderas till över 100 kr.
Hos en lägenhetsbrukare i Ersmålen hade man också flera gånger före julen märkt att både ister och fläsk försvunnit ur baljan i den låsta boden. På bodens baksida upptäcktes ett hål vid golvet, och i detta satt en rullad istra, som icke kunnat fås ut. Då i den trånga öppningen även fanns hår av grävling, blev emellertid fläsktjuven känd. Nu återstår blott att få även den gynnaren fast."
|
Författare: Jens Fellke
|
|
|
 |
|
1990 - 1999
1990 var ett bra år för Hultsfred, tyckte Bengt Rosander, kommunens kommunalråd sedan 16 år tillbaka. Hultsfreds ekonomi hamnade på ett överskott i bokslutet och på nyårsafton summerar Rosander året som gått.
|
|
 |
|
