|
|
1890 heter följetongen i Wimmerby Tidning ”Kärlek och List”. En mördare Rosengren får sju års straffarbete för att ha dödat sin bror. Ernst Boström från Sävsjö öppnar en ny klädaffär i Wimmerby och häradshövding Lars August Fries, född 1811 på Storebro Bruk, dör.
|
Och det säljs mycket brännvin, vilket staden tjänar många sköna skattekronor på. 17 000 för året närmare bestämt. Trots att omsättningen ”icke warit mycket större än under föregående försäljningsperioder”. Tidningen meddelar: ”På krogarne har till och med omsättningen warit mindre än någonsin förut hwilket wi särskildt wilja påpeka i nykterhetens intresse (…).”
Varför har då superiet minskat? Bättre varor och klokare förvaltning är tidningens svar.
I fjol hade stadsfullmäktige stått villrådigt i frågan om vem som skulle få ansvaret för sprithandeln. Häradshövding Carlström och handlare Barkman räddade situationen.
”Resultatet hafwa wi sett här ofwan och samhället bör wara dessa herrar tacksamt för deras förtjänster om detsamma.”
Och en del förtjänst för dem själva blev det nog också.
1891Folkmöte i Wimmerby. Den 11 december, i nummer 49, refererar tidningen från ett folkmöte med Robert Petersson i Skurö, ortens röst i riksdagen. Poängen med den här typen av återkommande möten var att ventilera dagsaktuella politiska spörsmål och att diskutera dem direkt med riksdagsmannen. Intresset är stort, tre hundra personer fyller lokalen och först ut är försvarsfrågan:
Robert Petersson: Wi måste wärna landet mot inre och yttre fiender. Det gäller att wårt försvar är starkt. Kantor Ängqvist i Pelarne uttrycker glädje över Peterssons hållning. Kyrkoherde Rosenqvist i Södra Wi instämmer: ”Wi invaggas i fredens ro men owäder kan bryta ut och det är bäst att wara rustad.”
Dilemmat för riksdagsman Petersson är hur mycket ett starkt Försvar ska få kosta.
Folkhögskoleföreståndare Hansson i Södra Wi anser att försvarsfrågan är ”wår tids wiktigaste”. Att vi måste vara rustade för att kunna bevara neutralitet i fall stormakterna kommer i krig. ”Öka anslagen!”
Många tycker att det fordras bättre vapen- och krigsövning för rekryterna och att de bör ha minst en krona om dagen i lön när de tränar. Nämndeman Larsson: ”Då emigrerade troligen ej så många unga män till Amerika.” Larsson får medhåll av en präst som under sju år utlämnat 400 prästintyg till unga män som sökt lyckan ”over there”.
Nämndeman Jonsson i Fogelhem håller upp ett varningens finger även inrikes. Han fruktar socialisterna och deras agitatorer: ”Man bör wara beredd på både det ena och det andra.”
Innan man går vidare på dagordningen uttalar mötet en resolution:
”Mötet uttalar sig för ett förbättrat försvar och att beväringen vapenöfvas 90 dagar samt erhåller skälig dagaflöning. Grundskatterna böra afskrifas.”
18921892. Ska koleran dyka upp till våren? I staden öppnar Dahlgren konditori på Storgatan, i Erik Olssons gård. Där erbjuds tårtor, krokaner, glacer,, samt beställningar av ”allt till yrket hörande mottagas och utföres fort, väl och billigt”.
Den 24 juni refereras i tidningen stadsfullmäktiges sammanträde: ”i onsdags afton förekommo åtskilliga ärenden: Handlanden Barkmans anbud på spritvaruhandelsaffären godkändes. Anbudet var att betala avgift för 30 000 liter sprit.
Hr Granqvists anbud å skjutsningsbestyrets öfwertagande samt 100 kronors årlig ersättning af staden och fri disposition över Gästgiwarehagen bifölls.
Sparbankens fond har skänkt 2 000 kronor till slöjdskolebyggnad för gossar.
Ingenjör Olbers ansökan om 50 kronors ersättning för hållande af föredrag om renhållning afslogs.”
En anhållan om afträde ur planteringskommittén bifölls. Kantor Jönsson ersätter.
Till planering och plantering av tullen intill materialboden vid Åbro beviljas ett anslag på högst 50 kronor.
Och som avslutning på mötet:
”Revisionsberättelsen öfwer drätselkammarens, fattigvårdens och planteringskommitténs räkenskaper och förwaltning under 1891 föredrogs. Full ansvarsfrihet bewiljades wederbörande.”
1893I nummer 9 den tredje mars 1893 skriver Wimmerby Tidning om en epokgörande uppfinning inom symaskinsindustrin. En symaskin gör mycket, slår skribenten fast: ”Men att knappar kunna fastsys på maskin torde emellertid wara för de flesta en nyhet. Så är dock fallet.”
Hittills har man bara kunnat sy fast knappar med hål i, men nu har en duktig mekaniker vid företaget Singers filial i Göteborg ordnat det så att maskinen ”syr fast knappar i läder och tyg utan minsta omak för arbetaren än att bestämma hvar knappen skall sitta. Och väl fastsydda ´sitta dom som berget´.”
Man slår en eller två gross knappar i en behållare och derifrån föres de genom en enkel mekanism till det ställe där de fastsys i föremålet.
Hur stor betydelse nymodigheten kommer att ha tycker skribenten det är svårt att sia om, men även skofabrikörer har visat stort intresse för maskinen.
”Det är glädjande att en svensk lyckats lösa detta problem, som så mången hittills förgäves offrat tid, tanke och arbete på.”
1894Dynamitattentat i Locknevi. I augusti (?) 1894 smäller det i Locknevi socken. Ett dynamitattentat hos hemmansägare Carlsson i Gårdspånga by. En tjänsteflicka och ett barn skadas. När själva nyheten blivit känd skriver tidningen om de bakomliggande orsakerna. En Pettersson, inspektor på Odensviholm, har anmält sig för anstiftan till attentatet. Pettersson förklarar i förhör med Polisen att han ville sälja sin egen egendom i Locknevi till en spekulant Y från Stockholm. Man ingick muntligt avtal om byte av fastigheter och i maj kom man överens om priset: stockholmarens hus på Västgötagatan 6 för 100 000 mot Petterssons egendom i Locknevi för 124 000.
Vid närmare titt på huset i Stockholm kände sig Pettersson lurad och ville att affären skulle återgå. Han fick inte tag på Y och hörde rykten om att Y snabbt skulle sälja Lockneviegendomen vidare. Dynamitdådet var ett sätt att skrämma Y så att köpet inte skulle bli av, förklarade Pettersson, som fixade en låda med sex dynamitpatroner. Han bad fårskötaren Nilsson att överlämna lådan som sedan exploderade.
Wimmerby Tidning skriver: ”Och genom explosionen skadade tjensteflickan, som några dagar efter katastrofen var illa deran, är nu på bättringsvägen. Hon vårdas på Wimmerby sjukhus och har, vid samtal med vår redaktör, förklarat sig komma att begära 10 000 kronors ersättning för den skada och sjukdom arrendatorn Pettersson vållat henne.”
Hur det hela slutade? Bytesaffären gick tillbaka. Pettersson, en förmögen man ”tillfölje största sparsamhet”, förlorade 9 000 kronor på det hela. I häradsrätten dömdes han till fyra månaders fängelse men hovrätten skärpte straffet till 15 månader.
Den skadade tjänsteflickan fick inte ett öre.
1895År efter år publiceras nogsamt i tidningen samtliga sommargäster vid Södra Wi helsobrunn.
Den 21 juni 1895 berättar tidningen att Södra Wi helsobrunn ”åter öppnats för mer än 100:de årgången. Platsen är sedan gammalt känd och välkänd för sin friska och helsosamma luft, barrskogen i dess omgifning, dess fördelaktiga och vackra läge vid den milslånga sjön Krön, samt i all synnerhet för dess goda och kraftiga jernkälla, hvars vatten uti styrka är jemförligt med Medevi och Porla välkända vatten.”
Numera finns badhus med särskild massör tillgänglig, och möjlighet till sjukgymnastik. Man erbjuder kallbad i sjön, roddturer och utflykter. Förr i tiden var det ”länens höfdingar, biskopar, regementschefer med fler nobiliteter” som kurerade sig i Södra Wi. Numera, noterar tidningen, kommer ”mer anspråkslösa samhällsklasser” och man är där för ”helsans återvinnande i hufvudsak”, nöjena har blivit bisak. Och priserna är billiga: ”Vi råda derför våra läsare och vänner, hvilka behöfva och kunna få tillfälle att sköta om en bräcklig helsa, att i tid ses sig om efter rum derstädes, ty ett starkt tillopp dit har nu börjat!”
1896Staden Kisa. 1896 får Wimmerby Tidning en avläggare i Kinda-Posten. Med järnvägen följer också en potentiell prenumerationsexpansion och det är på sin plats att lite närmare beskriva grannen i norr.
”Bland framåtsträvande samhällen inom Östergötland är Kisa kyrkby ingalunda det minsta, och nu – sedan det projekteras en jernväg Linköping-Kisa-Wimmerby – drömma sig Kisaboarne om framledes blifvande liten stad derstädes.”
Platsen anses ha goda betingelser. Det är bördigt, gott om tomter till nybyggnader, ”särskilt uti villastil”. ”Kuperadt och delvis terrassformigt, ligger Kisa uti en härlig, frisk natur. Så att säga en vacker vrå bland bergen, men en slingrande å och det glittrande vattnet Kisasjön.”
I Hofby, tre kilometer bort, lägger Kinda Kanalbåtarna till.
”Utom att Kisa är häradets tingsställe, finnes det lasarett, lärare, apotek, postkontor, bankkontor, hotell m.m, förutom flere köpmän och industriidkare.”
Dock: det saknas järnväg.¨
”Men sedan den kommit, tros platsen få ett betydligt uppsving, ja infödingarne derstädes se redan i andanom hur fin och vacker deras blifvande stad skall komma att te sig så fort jernvägen kommer till stånd.”
Det bor ungefär 500 invånare i Kisabyn med omnejd.
”Men deras antal torde tredubblas när det blifver jernväg.”
18971897 skriver Wimmerby Tidnings redaktör att upplagan ligger på 1 700 exemplar. Det diskuteras att dra vattenledning i Vimmerby och i mars stoppas pressarna när en eldsvåda bryter ut och tryckeripersonalen springer iväg för att hjälpa nödställda. Sparbanken donerar 1 500 kronor för utredning av vattenledningsfrågan och i maj öppnar Stockholmsutställningen.
Läroverksrektor Gregori hamnar i ett misshandelsmål men klarar sig eftersom han har rätt att aga. Och äntligen, ja äntligen är arbetet med att reglera Stångåns vatten i gång. Frågan började diskuteras i slutet av 1700-talet vilket ledde till ett första resultat i mitten av 1800-talet då man gjorde sprängarbeten för 40 000 i Krön och Juttern, vilket gav Kröns strandägare ungefär 1000 tunnland mer mark.
I Wimmerby Tidning finns mängder av referat från möten och inlägg i frågan. 1896 får man i alla fall låna 300 000 kronor ur statens odlingsfond och entreprenaden går ut på auktion. A Fagerholm från Wallnäs blir ansvarig och huvudkanalen kommer att gå loss på 230 000, sänkningen av Juttern på 15 000, Krön 120 000, plus 80 000 för andra arbeten.
Den 17 augusti 1896 började arbetet som enligt kontraktet ska vara klart den 1 september 1899. Mellan 125 och 200 arbetsdugliga ska se till att projektet går i hamn.
18981898 är det järnvägsyra i södra Östergötland och norra Småland. Järnvägen mellan Linköping och Wimmerby ser ut att kunna realiseras. Varenda liten ort köper aktier till jernvägsaktiebolaget. Tjärstad satsar 60 000 kronor, Västra Eneby 50 000 liksom Vårdnäs. Kisa drar till med 150 000 och Kättilstad 20 000. Då höjer Tidersrum sina tänkta 15 000 till 20 000 de också.
Wimmerby lovar 130 000 och senare kommer Linköping med en halv miljon.
Ropen skalla – jernväg åt alla!
”Vålnaden på Tyresö” är säsongens följetong och skånska grisar står högt i kurs på annonsmarknaden, liksom velocipeder, alltså cyklar, och likkistor. Den 18 november meddelas att Wimmerby Tidning har 2 200 i upplaga och det verkar vara drag under galoscherna, för inte sällan består den fyrasidiga tidningen av två och en halv sida annonser.
1899Tre konserter. Wimmerby 1899. De som argumenterar för en reglering av Stångån hävdar att 2000 tunnland mark därmed kommer att vinnas för plogen. Kyrkoherde Blidberg dör och ett mycket mycket långt griftetal återges i sin helhet i tidningen. Nya Centralbryggeriet börjar byggas och bankdirektör Reinhold Carlsson är på hugget: köper 680 furuträd av Johansson i Lådingsfall för 3 060 kronor, han köper skog för 712 kronor av hemmansegare August Johansson och 411 träd av C P Jonsson i Pinnarp. Och mycket mer än så.
I december hålls konsert, eller rättare tre välbesökta konserter i i Wimmerby. Sångaren och orgelspelaren Fredrik Hedström, med biträde af lappflickan Lisa Thomasson, uppträder och tidningen recenserar. Bland annat spelar Hedström Konung Oscars kröningsmarsch, ”ett stycke det han utförde med finess, alldeles så som om det skulle varit en hel musikkår här, och väl inöfvad den, som spelat”.
Efter några psalmer är det dags för fröken Thomasson som hade en god röst, med rätta vibrationer. Tidningens utsände är betagen: ”Helt okonstlat, men på samma gång musikaliskt in uti de sista tonerna, var hennes föredrag såväl uti sång som cittra. ”Det hela framförs så tilltalande ”att man tycker sig sjelf vara med, höra och se på alltsammans deruppe, der fjellarne äro höga, så att bergsbäckarne komma från ättestuper, medan på glittrande snöfält uti aftontimmarne renskjutsarne ila fram och resenärerne – vid blicken uppåt – se norrskenet visa sig uti stora kaskader, inför hvilka vi jordebarn finna oss små och obetydliga.”
|
Författare: Jens Fellke
|
|
|
 |
|
1950 - 1959
I maj invigs Vimmerbys nya motorstadion. Över 10 000 åskådare är på plats när speedwaylegendaren Olle Nygren gasar på i premiärtävlingen. I ett av försöksheaten sänker Stig Pramberg ”Varg-Olles” banrekord.
|
|
 |
|
