Det brukar heta från ledande politiker och tjänstemän i Vimmerby att jag ofta målar mina åsikter i mörka färger. Och att detta medför en risk för kommunen och därmed alla invånare att dras in i någon sorts negativ spiral.

Ingen tennisspelare har någonsin varit lika kattliknande snabb och smidig fram på nät efter såväl första- som andraserv, som Västervikssonen Stefan Edberg. Enligt många en av de elegantaste tennisspelare som skådats. Bäst backhandvolley genom tiderna.
Och så Björn Borg, då. Denna kanske störste av alla idrottsmän, med massor av segrar och massor av tennismagi i bagen.

Det brukar heta att en amerikansk demokrat hamnar ungefär mellan en folkpartist och en moderat på den svenska politiska skalan. En sådan jämförelse är naturligtvis inte helt enkel att göra - eftersom grundförhållandena i de två länderna är så vitt skilda.
Dessutom försvåras ju jämförelsen av att de svenska politiska partierna lekt hela havet stormar en tid, och hamnat lite var som helst på den gängse skalan mellan vänster och höger.

Nej, tyvärr - det går inte att leva på fromma förhoppningar allena. När företrädare för Kinda kommun, Svensk Handel i Kinda och Växtkraft Kinda - pläderar för en förbifart Kisa, så pläderar de samtidigt för en kraftigt försämrad service- och handelsnivå på orten.
Visst förstår vi alla deras argument, men tyvärr handlar det bara om rosenskära vackra drömmar som bara funkar i teorin, knappast i praktiken.

Kjell Åke Hansson, VD Astrid Lindgrens Näs AB, ondgjorde sig i ett mycket långt debattinlägg över att det finns olika ifrågasättande uppfattningar kring försäljningen av ALV.

• Styrelsemöten bör om möjligt vara i Vimmerby och efter styrelsemöten reserveras tid för presskonferens.
Inte som senast tydligtvis informera Stockholmstidningar om försäljningen och inte lokaltidningen. Det känns penibelt att först få läsa nyheter om Astrid Lindgrens Värld i Stockholmstidningar.

”Men sidu, sidu, om du tror att mina ängar ska bli en inkomstkälla och att alla sagoland sig ska sagolikt förränta, då är du inte rätt informerad.”
Orden är Astrid Lindgrens. De är hämtade från ett brev som Astrid Lindgren skrev till Sune Ellson, efter en framtidsvision, i form av en underbar liten dikt, som publicerades i Västerviks-Tidningen 1981.

Vad är Astrid Lindgren värd?
Det var väl egentligen den huvudfråga som diskuterades på det informationsmöte i Plenisalen som Vimmerby kommun kallat till. Mig veterligen är det endast en fråga som lockat större, och kanske ännu mer engagerade åhörarmassor, till denna av makt så inpyrda boning.
Jag tänker på Ishallsbyggnationen. Då föregicks informationsmötet dessutom av protestlistor och protestmarsch genom stan.

Efter att ha varit på resande fot är det alltid lika trevligt att sätta sig ner på huggkubben i pannrummet och under ackompanjemang av lågornas alltmer intensiva sprak, ”läsa ifatt” de förlorade nyhetsdagarna.

Vilket heltokigt beslut. Att sälja av Astrid Lindgrens Värld. Hur tänker de egentligen?
Jodå, reaktionerna kommer säkert att vara blandade hos Vimmerbybor och andra, efter Vimmerby kommuns beslut att sälja temaparken.

När regeringsalliansen nu stapplar ut från sommarens halvtidsvila, och ska sparka igång den andra halvleken av sin mandatperiod, så blir det med nya förutsättningar. Dels måste regeringen börja tänka på valet, parallellt med vilken politik och vilka beslut som är bäst för landet, dels är världen och därmed Sverige på väg mot en begynnande lågkonjunktur.

Somliga vill bo helt ensamma på landet med granar runt knuten. Andra föredrar att bo i villaområden med en massa grannar runt knuten.
Det finns människor som älskar att påta i jorden, klippa gräs och rensa ogräs, medan andra vill bo i hyreshus, utan allt det ansvar fastighetsägandet innebär, utan alla dyra reparationer och utan bekymmer. De väljer helt enkelt att lägga sin energi på andra saker här i livet.

Visst var det skränigt där på Lilla Torget vid hårdrockscenen. Och de öronproppar jag hade kvar i fickan sedan senaste dragracingtävlingen på Mantorp, kom väl till pass när jag och Carolina passerade dansbansscenen.
Visst var skräpigt här och där och visst var det köer till restauranger och toaletter. Men dessa miniputtproblem var lätta att svälja, när allt annat bara var helt fantastiskt.

Jag är djupt oroad över utvecklingen i vårt samhälle. Jag vill absolut inte skylla eländet på någon enskild person, någon politiker, något parti, eller någon enskild förvaltning. Jag kan bara konstatera att vi är på väg mot en toppstyrning som inte är bra för samhällsutvecklingen.