Visst var det skränigt där på Lilla Torget vid hårdrockscenen. Och de öronproppar jag hade kvar i fickan sedan senaste dragracingtävlingen på Mantorp, kom väl till pass när jag och Carolina passerade dansbansscenen.
Visst var skräpigt här och där och visst var det köer till restauranger och toaletter. Men dessa miniputtproblem var lätta att svälja, när allt annat bara var helt fantastiskt.

Jag är djupt oroad över utvecklingen i vårt samhälle. Jag vill absolut inte skylla eländet på någon enskild person, någon politiker, något parti, eller någon enskild förvaltning. Jag kan bara konstatera att vi är på väg mot en toppstyrning som inte är bra för samhällsutvecklingen.

Det stora och det lilla. Ska man som invånare och skattebetalare avstå enskilda önskemål till förmån för de stora, för kollektivet och för alla andra? Vad är egentligen bäst för exempelvis Kisabor, Hultsfredsbor eller Västervikare - att vi lägger gemensamma skattepengar på den egna kommunen, eller att vi lägger pengarna på att hela regionen ska utvecklas? Eller att hela landet utvecklas?
Massor av frågor och inga svar.

Midsommar. Ljusa härliga kvällar och ljumma nätter. Finns det något bättre över huvud taget?
Familjer som samlas i lycklig harmoni. Alla ljusa sommarsvala kläder, blommor och björkkvastar och solen och värmen. Och så sillen förstås och de svenska nubbarna.

Det förs en livlig debatt i våra spalter. Men tyvärr känns det som om debatterna förs över medborgarnas huvuden, på något vis. Det handlar påfallande ofta om frågor som är jätteviktiga, kanske av avgörande betydelse för vår framtid, och för hur landet ska utvecklas.

Om ett par dagar går tidsfristen för eventuellt överklagande angående gymnasiebyggnationen i Vimmerby ut. Ärendet gör att många tankar väcks;
Det finns ett antal personer i Vimmerby kommun som mer än några andra har framtiden i sina händer. Ett antal människor som fått sig ett enormt ansvar sig tilldelade. De har en stor del av avgörandet i sina egna händer - avgörandet om hur framtiden i Vimmerby ska bli.

Personligen är jag en notorisk spontanist. Jag älskar att ta snabba impulsiva beslut och gärna stick i stäv mot de ursprungliga planerna. Av den anledningen brukar jag inte boka hotell och liknande när jag är på resande fot.
Det får helt enkelt lösa sig ändå. Blir roligare på det viset.

Eftersom risken för ett av de största misstagen någonsin i Vimmerbys historia är påtaglig måste frågan om gymnasieskolan bordläggas.
I dagarna har anbuden för om- och tillbyggnad av gymnasiet inkommit. En grupp bestående mestadels av externa personer - alltså människor från andra orter - samt en relativt oerfaren byggnadschef i Vimmerby kommun har att granska anbuden.

Jag är mycket väl medveten om att det handlar om ett förslag. Inga beslut är fattade. Och därför kan elever och personal på skolan, liksom boende utmed Lundgatan, och motionärer på elljusslingan, andas ut.
Eller? Njae. Erfarenheten är tyvärr den rakt motsatta. Det var mycket länge sedan ledande politiker i Vimmerby lyssnade på opinionsyttringar och faktiskt ändrade sig i sann demokratisk anda.

Om vi inte visste bättre skulle vi enkelt kunna förväxla hela konkarongen med ett fånigt aprilskämt. Den 1 april tas nattbemanningen bort på några av kommunens ålderdomshem. Men för att inte de gamla ska behöva vara oroliga så låser vi dörrarna istället.
Men nej, det är inget aprilskämt. Vi hade inte ens kunnat fabulera ett sådant scenario. Inte ens på skoj. Den sista mars är det verkligen Sista natten med gänget. Det är över nu. Dags att stämpla ut.

Det händer att fokus flyttas. Egentligen utan meningen, utan någon egentlig planering bakom. Men ändå, fokus flyttas då och då. Nu har fokus flyttats i den så inflammerade frågan om äldreomsorgen.

Vi har tidigare på denna plats propagerat för en ökad valfrihet inom äldreomsorgen. Vi har tidigare beskrivit olika nya tankar och idéer vad gäller omsorgsformer - i kommunal regi, i privat regi, samtliga med olika grader av service och vårdnivåer.
Frågorna kring äldreomsorgen i vår del av landet har varit många och det som är mest alarmerande är att den ökade valfriheten näst intill lyser med sin frånvaro. Istället är det tvärtom som gäller; ökade sparkrav, rationaliserade verksamheter och minskade anslag.

Så kan det gå när man pedagogiskt försöker illustrera eller visualisera en frågeställning. Att man själv inte har full koll och därmed sprider ännu mer osäkerhet. När jag i gårdagens tidning skrev om industrimark och om behovet av mer och fler tomter, så tyckte jag att det beskrevs lättare i termer av fotbollsplaner än kvadratmeter.

Se det gärna som en väckarklocka. Se det gärna som ett högst konkret bevis på att något inte står helt rätt till.
Bland landets 290 kommuner har Vimmerby kommun sjunkit till en föga smickrande 280:e plats i Jobs and Society och Nyföretagarcentrums rankinglista över nyföretagande i Sverige. Endast nio kommuner är sämre än Vimmerby och ingen har fallit så brutalt i rankingen.