Den tredje och sista(?) filmsagan om piraten Jack Sparrow är nära tre timmar lång. Känns ruggigt mastigt, särskilt med den mediokra tvåan i allt för färskt minne, där frosseriet i fiskmonster och undervattenscener trängde bort det mesta av piratcharmen från ettan.

Med en mer imponerande skådespelarlista bjuder Maria von Heland upp till en bitvis desperat jakt på en partner och livskamrat med den moderna kommunikationstekniken som grund.

Detta är en actionfilm för en publik som inte är familjär med den tecknade version som publicerades i Sverige på mitten av 1980-talet. X-men 3 bjuder på många häftiga specialeffekter, men filmen lever inte upp till de förväntningar som föregångaren X-men 2 skapat.

Jag har haft lite svårt för Wallanderserien sen Lassgård försvann. Henriksson har inte känts som rätt man för ge Wallander det liv vi vant oss vid. Men kanske det i grunden handlar om vanans makt och att en förändring är bra.

Kingdom of Heaven utspelar sig i Frankrike och det heliga landet under korstågstid, på 1100-talet.
Smeden Balian blir kallad av sin far att följa honom till Jerusalem där han är befälhavare för 100 soldater.
Efter viss tvekan och ett prästmord följer Balian sin far Godfrey till det heliga landet och Jerusalem.

För länge sedan i en galax långt, långt borta. Det är krig i galaxen och den allt mer krigströtta republiken är på väg att förvandlas till det galaktiska imperiet. Den allt mer uttunnande jedi-orden står vid undergångens rand och sithernas hämnd äger rum.

Det är ett vardagsnära och ganska charmigt relationsdrama som den sportlovslediga biopubliken i Vimmerby och helgens filmpublik i Hultsfred bjuds på. Inte alls särskilt mycket trav och spelberoende som man fått för sig innan.

En tonårsfilm, på gränsen till upplysningsnovell. Teresa Fabik gör långfilmsdebut med ”Hip hip hora”, och hon gör det bra. Storyn handlar om Sofie och hennes kompisar som äntligen ska börja i högstadiet, bli som vuxna, med fester, pojkvänner och till med parmiddagar nämns i drömmarna. I stället blir det för mycket dålig sprit, förnedring och svek.

Han ägnar sig åt någon form av växelbruk, Kjell Sundvall. En gången är det ”Jägarna”, sen ”Tomten är far...” och ”Grabben i graven...” Nu är det hårdkokt igen. Thrillern ”Hotet” handlar om Lasse (Shanti Roney) som jobbar som datasnille inom flygvapnet. Han är ansvarig för det topphemliga datasystemet som är hjärtat i det nya vapensystem som sitter på det svenska flygplanet JAS-Gripen.

”Skalka luckorna innan vi går i kvav”. Inte för att jag fattar så särskilt mycket av vad det egentligen betyder. Men alla sjömanstermerna bidrar till att göra filmen ”Master and commander” mer realistisk än lättköpt filmäventyr.

Regissören till succefilmer som ”Fyra bröllop och en begravning” och ”Bridget Jones dagbok”, Richard Curtis, ger sig på att beskriva fenomenet kärlek. Med åtminstone ett tiotal olika infallsvinklar försöker han ge en både naturlig och mångfacetterad bild av detta mäktiga känslotillstånd.

Sagan om konungens återkomst är den tredje och sista delen i trilogin om härskarringen.
Det glödande ögat spejar över världen samtidigt som stridsrop ljuder och marken skälver av frammarscherande arméer. Kriget om Midgård tar sin början!

I över två och enhalv timme berättar Martin Scorsese en för mig helt okänd del av New Yorks historia. En historia om att det inte bara var väster ut i et nya landet som våldet härskade och blodet flöt i mitten av 1800-talet.

”Blade II” är en sån de där film, som inte tar sig själv på allvar en sekund, och där man som åskådare förväntas reagera likadant.
Tar man filmen på allvar, finns det säkerligen mycket att invända mot den, om man däremot ser den som ultravåldsam popcornunderhållning, då fungerar den riktigt bra.