Nu återgår allt till det normala. Ett steg i taget. En festivalbesökare skulle knappast känna igen sig inne på området, där återställningsarbetet går för högtryck.
Både Hawaiiscenen och Pampas är borta. Några väl buntade aluminiumstänger är vad som återstår. Och så en plätt med grönt gräs som visar var de har stått.

Han tillträdde som festivalchef ett halvår före årets Hultsfredsfestival.
Idag kan JP Bordahl summera sin första festival med gott resultat.
En av de bästa någonsin!

Kungen av pop visade på lördagskvällen att han inte har några som helst planer på att lämna över kronan till någon annan. Spelningen på Hawaiiscenen var magisk och drog en av de största publikerna i festivalens historia.

Nästa år gäller det. Då firar Hultsfredsfestivalen 20-årsjubileum. Arrangörerna lovar att det ska bli något alldeles extra.
– Om vi säger så här, många har uttryckt att vi gjort en av de bästa festivalerna i år, nu är målsättning att ta ett steg till vad det gäller musiken, till något som man inte förväntar sig av oss, säger festivalens chef JP Bordahl.

Ska man campa ska man göra det med stil. Så att man liksom känner sig som hemma.
Ett antal tält har placerat sig i cirkel med en gemensam presenning spänd över mitten.

The International Noice Conspiracy levererar men inte så mycket mer. Många har samlats framför Pampasscenen för att få lite ”vi hatar etablissemanget” - rock och attityd.

Som sista stora akt för i år spelade Broder Daniel på Hawaiiscenen på lördagen. Och det var stört omöjligt att inte imponeras.
– Det här är Broder Daniel, mässade sångaren Henrik Berggren.
För nio år sedan var det nödvändig information för den hånskrattande publiken i Göteborg.

Att enbart klassificera Ill Niño som metal är att göra dem orätt. Dom är så mycket mer. Med inslag av spanska rytmer, klassisk rock och melodiska slingor lyfter de metal/hårdrocken till nya nivåer.

För andra gången gästar Mustasch festivalen och Pampasscenen. Klockan har hunnit blivit över två på lördagsmorgon när de inför en, med tanke på tiden, ganska stor publik drar igång sin spelning.

Promoe, alias Mårten Edh, såg inte lördagens regn som ett hinder, utan försökte utmana vädrets makter och vara en tröst för de blöta festivalbesökarna.

En oförtjänt liten publik hittade fram till den brittiske garagerapparen Dizzee Rascals spelning under torsdagens Atlantis Bass Camp.

Att det var helt fullt i Atlantistältet när det nästan kultförklarade punkbandet Asta Kask spelade på lördagen trodde jag berodde på vädret. Men när X-tas, förlåt Asta Kask börjar sin spelning blir jag tvungen att revidera min uppfattning.

Förra gången jag såg Gluecifer var i Teaterladan och gud vad de kunde rocka. Det var med det i bagaget som jag med högt ställda förväntningar tog mig till Atlantis för att njuta av, vad jag trodde, Norsk rock när den är som bäst.

Backyard Babies visade en en gång att de är ett av Sveriges absolut bästa rockband när de fick molnen att ge vika över huvudet på publiken på Hawaiiscenen.
Att Backyard Babies är ett av Sveriges största rockband, om inte det största, står helt klart efter lördagens spelning på Hawaiiscenen.

Trots den stora scenen, det kyliga vädret och tidiga tiden var det många som kommit för att lyssna på José Gonzáles när han debuterade på Hultsfredsfestivalens näst största scen.

Sverige - Italien 1-1. Sahara Hotnights, upp på Hawaiiscenen några minuter därefter, kunde inte haft ett bättre förband än Zlatan med vänner. Trots festivalens största scen lyckades Maria Andersson och de andra tjejerna i bandet skapa en överraskande närhet till publiken.

Vem som är frontman i bandet Mattias Alkberg BD kan det väl inte råda några större tvivel om? Alkberg har länge haft ett finger med i mycket bra musik, inte minst som frontman i the Bear Quartet.

Petter har hunnit bli en riktig rapveteran. Med nya skivan ”Ronin” har han rotat sig och på Atlantisscenen såg han till att leverera rejält, trots att han uppträtt på en hel del större scener genom åren.

Max Cavaleras avreageringsprojekt Soulfly gav på Hawaiiscenen prov på sin stenhårda regnskogsmetal.

Det känns som om man kommit till The twilight zone där mupparna har blivit förvandlade till ett gäng rappande badboys.