Helt oannonserat slog skattemyndigheten till mot Hultsfredsfestivalens försäljare.
Det visade sig att endast 40 av 80 försäljare fanns i skattemyndighetens register.

På torsdagsnatten hände något mycket speciellt inne på festivalområdet. Likaså under lördagsnatten. Tänk vinkelslip och betongborr i kombination med synthljud och trummor och tänk att det handlar om musik. Tänk också skräckinjagande sminkningar på fyra killar med tuff attityd.

Dovt. Rökigt. Som vore det en klubb i någon källare i vilken skitig stad du vill.
Men det är en utescen i den svenka sommarnatten.
Synd för Black Rebel Motorcycle Club.
Det haussade San Fransisco–bandets hårda tuffa rock’n roll hade kommit mer till sin rätt då.

Nu inser jag att det finns mycket bra svensk rock. Av en händelse hamnade jag vid Teaterladan lagom till Division of laura lees spelning.
Kanske beror det på att jag inte hade några förväntningar på spelningen men jag blev positivt överraskad. I alla fall efter någon minut.

Självklart är inramningen viktig. Kvällen till ära kunde jag stoltsera med en konsert i goda vänners lag. Här var inramningen nästan perfekt. Det enda som saknades var kanske lite bättre väder (som så ofta under årets Festival).
Ibland är det nästan synd att de väntar med det bästa till sist.

Full gas från början till slutet.
Övergången mellan låtarna var imponerande, nonstop utan en missad sekund emellan.
Hank Von Helvete kan få publiken att glömma duggregnet.

När det gäller Ceasars Palace tänker jag börja med det dåliga. Det är främst två saker jag tänker på, vädret och tidpunkten. vädret kunde varit bättre. Ett stilla regn hade börjat falla över den förväntansfulla publiken som ropade efter sina idoler.

Det känns tungt i bröstet när den drygt timslånga konserten med Suede är över. Samtidigt är jag så lycklig. Jag har blivit kär…
Suede förförde mig riktigt ordentligt för några år sedan med låtar som Animal Nitrate och So Young. Ren, melodisk brittpop som satte sig ordentligt på hjärnan.

Tekniskt, men inte särskilt intressant. Proffsigt, men rutinmässigt. På torsdagsnatten var det dags för ett av de stora dragplåstren.Visst är det häftigt med pulserande elektronisk musik i hög volym. Men om det är speciellt publikmässigt är ju en helt annan femma.

Att Fattaru vunnit finalen i Rap-SM förstår man efter att ha sett dem på Pampas under fredagen. Att de har vuxit till sig och bemästrar en stor publik och en stor scen blev vi klart medvetna om. Petter i all ära men Mackan, Mingus, Stuffe och Kojak är bra svensk hiphop i kvadrat.

De må ha refränger där de hävdar att sången är emot livet.
David & The Citizens bejakar livet. Särskilt bra gjorde de det i Teaterladan på festivalen i torsdags. Bandet levde utan tvekan upp till de höga förväntningarna.
Med sin gränslösa musik med starkt akustiskt inslag, där en sittande David Fridlund med akustisk gitarr omges av sin dansande rockande medborgare blir till en frigörande explision.

Det är charmigt. Bitvis sprött, bitvis tungt och rockigt. Lite småkaxigt. På fredagseftermiddagen intog tjejen med smilgroparna Hawaiiscenen.

Underground känslan är total. För den oinvigde kanske det ibland låter som ett oljud men stannar han kvar märker han att det är en mening i alla ljud.
Ordning genom kaos skulle man kanske kunna säga. New York bandet Sonic Youth intog på fredagen Hawaii scenen och det med besked.

Det är inte för inte han döpt sig till Gula Gubben. Totalt klädd i denna färg har Jeta Lööf från Varberg tagit på sig rollen som glädjespridare.

Hon betalade 1 200 spänn för tre dagars festival.
Men hon gav upp redan i går eftermiddag.
- Tältet har rasat ihop, och allt är så j-a blött. Det är nog nu, säger Hanna Lagerlöf.

Hulsfred är bra på up-coming-artists. Det vet The Mo. De är i Hultsfred för första gången.
- Det här är vår viktigaste spelning kan man säga, men ändå inte större än något annat steg vi tagit, säger sångaren och låtskrivaren Nicko Stenemos.

- En spark i rätt riktning.
Ricard Koljo ger högsta betyg och imponeras av försäljarnas säkerhetstänkande som har ökat markant bara sedan förra året.

Ösregn, ösregn och åter ösregn. Men efter regn kommer solsken, som det så fint heter. Dock förvandlas lätt ett campingområde till en enda stor lerpöl. Men tro inte att det blir sura miner för det.

Sara Olsson är en händig tjej i lyxförpackning. Flinka fingrar och en skaparglädje som skiljer sig från mängden.

Regnet öser ner. På gränsen till hagel när det är som värst.
Det är ingen lätt uppgift för Bad Cash Quartet som är första band ut på Pampas i år.
Men de unga popkungarna från Götet gör ett riktigt bra jobb i skitvädret.